Finaste farmor

vinkar i himlen nu.

Så skönt att hon fick somna in helt stillsamt när tiden var inne. Men så hemskt vemodigt ändå. Ett så rikt liv som tar slut, en epok som ebbar ut.

Och de fina, fina minnena som kommer. Doften av nybakat bröd i hennes 50-talskök. Bilden av en ända i vädret i grönsakslandet när man kom körande med bilen förr. Det förtjusta skrattet när man pratade om barnen. Hennes fantastiska 100-årskalas, där hon var en praktfull ros i blomning. Det sista, i måndags när jag var där och hon sov som ett barn.

Frågan är om hon inte var en sväng med oss på Universeum idag. En ängel som flög förbi i vacker skepnad.