Vi checkade in

här sista natten på semestern.

Det finns liksom ingen tid för bloggen då.

Att bo på semestern

En genuint lantlig upplevelse var vandrarhemmet i Glemmingebro som vi lämnade i tisdags. Alla rum hade olika namn, det blomstrade och grönskade i trädgården intill kyrkan och i bakgrunden syntes Österlens mjukt böljande landskap.

Frukosten dukades fram på bord med vita dukar och mormors porslin med olika assietter och koppar till alla. En uppsjö av traktens delikatesser fanns att tillgå; äppeljuice och blåbärssylt från Kivik, fårost, brieost och mögelost, stenugnsbakat bröd från närliggande bageriet.
Fem personer (visserligen tre barn under fem år) fick betala 1140:- för två nätter inklusive frukost. Det är vad vi kallar prisvärt.

I Åhus bodde vi desto mindre prisvärt. Förutom läget direkt på stranden var det så illa att vi bokade in oss på lyxhotell för att få ett bra avslut och ett härligt dygn i Varberg istället för att åka hem.

Sista natten trivdes barnen så här bra:



Och jag har då aldrig sovit i en skönare säng. Inte ens min egen.

Nu åker vi hem nöjda med vetskapen om att vi återvänder både till Halland och Skåne. Antagligen redan nästa sommar. Om inte förr.

Grattis Tage!

på 1-månadsdagen och namnsdagen!

Bärsjalen är inte så dum ändå, även om det mest är pappan som är riktigt entusiastisk.

Fantastiska stenar

En del spänning blir det förstås i Wallanderland, när den ena utflykten avlöser den andra för att få ut mesta möjliga av Österlensvistelsen.

Dagens höjdpunkt var förmodligen det vi började dagen med, otroligt vackra Ales stenar i Kåseberga.

Åh neej! Myror!
Även om den stora ringformade lämningen imponerade föga på barnen trivdes de i naturen och suktade efter de många små stenarna nere på stranden.

Einar ville gå tillbaka till stenarna för att han inte sett klart och jag kämpade med vagnen under tiden han upprepade "hade ju inte sett färdigt på stenarna". När vi till slut var framme vid den mäktiga stenringen sa han samma sak ytterligare en gång och jag svarade "TITTA NU DÅ!". Men döm om min förvåning, pojken menade förstås de små stenarna nedanför. Vi gick ner i hamnen och köpte mat efter det. Välbehövligt.

Roligt i Ödåkra

var det för både stora och små. Och nästan ett dygn blev det.

God mat, såpbubbelblåsning, promenad med lekplatsbesök och montering av nya barnvagnsdäcket ingick. Efter viss inspiration funderar Peter numera både på ny cykel och nytt cykelförråd.

Nu åker vi vidare mot Glemmingebro öster om Ystad. Vi har valt en landsväg över den skånska slätten för att slippa motorväg och få lite sightseeing. Kanske en chansning med barnen - eller en bättre möjlighet att ta en fin paus längs vägen.

Badväder

Vi fick oss ett dopp i Haverdal innan vi åkte vidare söderut. Underbart!

Inatt camperar vi i Ödåkra strax utanför Helsingborg.

Ulla-f*ing-red (Peters fick äran att döpa detta inlägg)

Förmodligen får jag aldrig mer med familjen in på Gekås. Lika bra är kanske det. Under tiden Peter koncentrerade sig på kissnödiga barn och att ta sig till kassan fortast möjligt med ett visst mått av skräck i blicken, ammade jag gåendes med Tage i bärselen och plockade saker för allt jag var värd. Det måste ju liksom vara lönt att ta sig dit.

Medan Peter tänkte "alla mina farhågor har besannats", tänkte jag "måste shoppa j-igt effektivt nu". Hilda jagade Hello Kitty-artiklar, Einar klättrade i kundvagnen och Tage stortrivdes med att vara så nära mamma hela tiden.

Övrigt värt att veta:
1. Vi sprang på min arbetskompis med familj det första vi gjorde - bland ett antal tusen andra. Är inte det märkligt?
2. Det har väl aldrig regnat så mycket tidigare, som dagen då vi åker på solsemester i Sverige. Och visst, hade det inte regnat så hade vi kanske aldrig kommit till Ullared. Märkligt?
3. Notan slutade på under 1000:-. Mycket märkligt.

Ullared nästa

Yes!

Ingen kö enligt webkameran. Lite kö på landsvägen eftersom en och annan traktor är ute och kör. Peter blir lite nervös av så många bilar. När jag säger att det är lönehelg vill han nog hellre vända. Men lönehelg kan betyda att det är mindre folk, för att alla tror att det är hopning då.

Jag är laddad. Peter önskar att han kunde sköta amningen för några timmar. Jag med. Bagaget är inte så fullt. Än.

Gekås - Here we come.

Avslutningsvis läser jag inlägget högt.
-Vaddå inte så fullt?

Ja, jag kan i alla fall få in mer.

Förberedda på regn

Och ja, vi packar regnkläder den här gången! Paraply och plastsandaler håller inte i längden, bara när man ska hem till grannen.

Vi förbereder oss

för semesterresan som går av stapeln i morgon.

Saker vi bockat av på att göra-listan:
-kolla vädret
-ringa dem vi ska bo hos första natten
-vika tvätt
-lämna returpapper
-klippa Peter
-skriva inköpslista till Gekås (OM vi nu skulle ta en sväng dit på nervägen)

Saker som återstår på listan:
-packa färdigt
-prata med kattvakterna en gång till
-diska och röja
-vattna

Och så en del som är ytterst tveksamt varför vi egentligen skrev på listan:
-plocka av vinbären
-skruva det sista av plexiglasen på balkongen

-Men pappa, utbrister Hilda, du ser inte ut som en pappa längre! Du ser ut som en... rakare!

Puss från Tage

Tage har varit och vägt sig igen. Grannen var fascinerad av att se oss alla fem irra runt bilen fem i halv nio i morse, och visst var det i tidigaste laget men vad gör man inte för att alla ska få delta i en av veckans höjdpunkter?

Han följer sin kurva och väger nu 3840 gram, ungefär 300 gram mindre än sin syssling Saga som föddes i förrgår.

Det mysigaste med att plocka blåbär

Vi satsade hårt i morse och lyckades vara i blåbärsskogen före halvelva på förmiddagen. Det finns så fantastiskt mycket blåbär att man blir sugen på att införskaffa bärplockare till hela familjen snarast. Ja, inte till Tage kanske, men till oss andra. Ändå är väl fikapausen det mysigaste med plockandet?

Eller kanske när man har någon att dela med?

Eller när grannarna fixar paj till strandutflykten senare under dagen?

Tänk dig själv hur bagaget ser ut

när vi ska övernatta någonstans

när det ser ut så här när man kommer hem efter en liten badutflykt och ett besök på ICA.

Vi drar hemåt

Från muffins

och kanalbåtar vid sista slussen mellan Göta kanal och Vänern
bestämde vi oss för att dra vidare till en riktigt mumsig fika och utmaning i Wii hemma hos Carola.

Tankar inför framtiden:
1. Innan vi tar bilen söderut på torsdag eller fredag studerar vi väderprognosen noggrant och packar utifrån den. Misstaget att inte ta med regnkläder till någon annan än Peter gör vi inte en gång till.
2. Nästa gång blöter vi tafsen innan stormen drar in om fisket överhuvudtaget ska bli av.
3. Vi måste införskaffa ett Wii - födelsedagspresent till mig?
4. Carola är oslagbar med barnen (och visst, med oss också för all del), vi borde ses oftare!

Tre sätt att fördriva tillvaron i ösregnet

Spela yatzy

Äta namnsdagstårta

Ta på sig rätta kläderna och gå ut och titta

Tre viktiga semesteringredienser

Minigolf med proffsinstruktion

Strandhäng på tomten

Tilltugg till snacksen

Nu drar vi på semäääster

mä tre ongar. Inte undra på att bagaget är preciiis knökafullt.

Å dässutôm gjorde vi ena avstickare te ÖåB. Di hade ju så himla billiga feskespön. Så nu är bagaget ännu fullare. Fallera.

Finndjävlarna på besök

Numera är vi fem barn under fem år när vi ses - även om vissa tycks försvinna ur bild på de mest märkliga sätt. Fem barn att hjälpas åt att ta hand om.

Hjälpa Tage lära sig ta nappen. Hjälpa Aron tvätta av glassen mest överallt på lilla kroppen. Hjälpa Hilda och Einar att inte leka ta när man inte själv vill bli tagen. Hjälpa Vera hålla bebisen.

- Vet du Vera, vi hade sån tur att vi fick den allra finaste bebisen! Titta!
Hilda är mäkta stolt.

Vi sågs bara en dag, den här sommaren. På nåt sätt så känns det inte som om de bor ända borta i de finska skogarna. När man kan prata på Skype och ses flera gånger om året är det som vilken annan vän på hyfsat nära håll som helst. Samma känsla av att man ses snart igen. Det är tur det, för hon är ju inte som vilken annan vän som helst, utan en alldeles speciellt kär vän.

Barna har kommit hem

och de var inte precis ensamma när de kom. Bilen var fullastad med TUR! Väldigt tröttande tydligen.
Så småningom piggnade alla till,

inte minst morfarn,

och Einar kunde bjuda runt av den aningen ljumma stjärnvinsten.

Det bästa med hela vistelsen var enligt Einar aporna i djurparken. Hilda tyckte att det var när hon vann en kaninprinsessa på leksakshjulet. Mormor och morfar sa att barnen fullständigt strålade när de upplevde djurparken eller gick på Liseberg och att det bästa var att få se den lyckan.

Och vad vi tyckte? Tja, vi har legat på klippor och badat i saltvatten idag, med en sovande Tage i barnvagnen. Det var också lycka.

Det näst roligaste var nog att få hem barnen.

Titta bara hur glad Tage är idag!

Han väger nämligen numera 3630 gram!

-Det var allt en finfin restaurang du har du, Tage, sa bvc-sköterskan. Med dygnet runt-öppet och allt.

Dessutom hamnar han i tidningen i morgon. Tror jag det att man kan skratta då, fast man bara är två och en halv vecka.

Det bästa med att bo där vi bor

kanske är kontrasten

mellan det skogs- och lantliga

och närheten till storstadspulsen.

Vissa dagar har man turen att få uppleva

båda... direkt efter varann.

Som idag.