Godmorgon mamma

Det är idag vi ska åka hem, va?

Äntligen

har vi fått vår lille prins!

Född 15 oktober, 13 dagar över tiden, 4190 g och 51 cm. Bebislycka!

Och så pajar tv:n

precis en sån där dag när man inte vill göra något annat än ligga vid den.

I morse trodde jag det var ett tecken. Någon föds när något dör...

Men jag vet inte. Det blir nog inte bebis idag i alla fall. Bara en stand-in-tv.

Vi packade väskan

igår kväll när jag hade ordentligt ont.

Skrev lappar till barnvakten om vilken väska som hörde till vilket barns utflykt.

Våndades lite förstås men gladdes också.

Gick och la oss. Jag tog Panodil att sova på. Sov hyfsat mellan en del värkar.

Vaknade med riktigt ont i morse.

Sedan ingenting. Ingenting. Förmiddagslur, ingenting.

En promenad i vår branta backe. Lite värkar.

En promenad till. Lite mer värkar.

Nu är månadens räkningar betalda. Allt är klart och jag funderar till och med på att åka med till badhuset om nu det skulle kunna sätta igång ett och annat.

För det är ju bara några timmar kvar tills jag är 13 dagar över tiden. Och då är det ju dags om man ska se till de andra gångerna.

Och jag kan till och med blogga från telefonen, äntligen.

Amningskudden

är inte nedpackad i väskan än. Förresten är inte väskan packad, bara innehållet framlagt. Att vara i tid har vi väl aldrig varit kända för. Men såhär 11 dagar över tiden är nog till och med Peter redo.

Tage passar på att inta eftermiddagsposen tillika siestan innan amningskudden ska ner.

Blogg från telefonen - en bbförberedelse

I väntan på bättre upp får det bli en magbild från i somras och en liten test om bloggande från smarta telefonen funkar.

Inget nytt under solen.

Hildas läxa

är verkligen passande.

Ett sista besök

på MVC gjorde jag idag, åtta dagar över tiden.

Fick tid för igångsättning den 17 oktober men gissar att det kommer att starta av sig självt senast 13 dagar över tiden, det vill säga 15 oktober eller innan.

Jag kände mig pigg och glad när jag gick dit, men trött och nedstämd när jag gick därifrån av lite olika anledningar. Bebisen är i alla fall frisk och pigg vad det verkar.

Nu gäller det att ta en dag i taget. Inte misströsta. Vila. Göra roliga saker. Inte tappa tålamodet. Jag vet ju nu, har varit med förr. Ta vara på den här sista gången. Jag försöker. Det ska väl gå.

Minstingen

än så länge. Inte alls länge till.

Hans fina foton kom med posten igår.

Herregud, vilken kaka

Hon är väl inte känd för underdrifter, Leila. Det märkte jag förut när jag provade den här smarrisen med både mandelmassa och stekta äpplen.

Häll allt i en sockerkaksform - det räckte ju inte precis...

Barnen fullkomligt frossade efter simskolan. Och undra på det när man kommer hem med simborgarmärket respektive röda livbojen.

En skön söndag

Fastän vi trodde att vi skulle tillbringa den här dagen på bb med liten nybakad knodd har det varit en ljuvlig dag med den familj vi hittills är.

Jag sov till halvtio i morse och spenderade förmiddagen allena med resten av familjemedlemmarna på olika träningar.

Sedan drog vi iväg på Röda korsets årliga auktion, vilken visade sig vara en höjdare trots att vi var många fler än på den där i Värmland i somras. Barnen var exemplariska och vi bjöd aldrig mot grannen som också var där, men gick ändå därifrån med två lyckade inrop: Hilda som bjöd in en stor och vacker porslinsdocka för 50:- och Peter som ropade in ett paket tidningar/notböcker av olika slag för 40:-.

Som vanligt har jag surfat runt lite här hemma och kollat priser och hittat minst tre av tidningarna för ca 100-lappen styck på diverse olika svenska och utländska sidor på nätet.

Dessutom har vi hunnit med ett besök på kommunens bästa lekplats, skjutit ner en boll i ån och fått upp den igen, ätit på kinarestaurang och spelat kort hemma med kaffe och bulle. Nu väntar vi på att budgivningen på Hildas ballongkjol på Tradera ska rusa iväg än mer än sina hittills 36 kr över utropspriset. Hurra.

Det blev ingen nybakad bulle

av riktig deg och ljummen hud på Kanelbullens dag igår.

Men vi gjorde vanliga hembakta på eftermiddagen.

Nåväl. Jag har i alla fall värkar med jämna mellanrum sen igår morse. Alltid nåt.

Allt vi behöver

finns nog i den här lilla högen.

Lycka är att vänta på bebisen.

Gårdagens loppisfynd

gick på 25:-.

Om jag ville skulle jag kunna sälja den här (scrolla ner) för 10 gånger pengarna - men det vill jag nog inte. Vår är dessutom felfri, den på Tradera hade en nagg! Roligt hursomhelst.

Idag

är beräknat datum för bebisen.

Den kommer inte att födas idag. Jag har inga känningar.

Men vi har haft en liten fotosession här hemma. Som tur är syns ju inte förkylningar på bild.

Oddsen verkar höga

för att det ska bli ett oktoberbarn för nästan första gången i släkten. Nu är det ju bara 1,5 timmar kvar av september.

Hela dagen har jag trott att det är dags, i alla fall från och till.

Peter har namnsdag med Helge idag, men är vansinnigt förkyld och tycker gott att bebben kan vänta tills han är bättre. Jag tycker också det är bra om den väntar med tanke på alla framtida födelsedagar.

Linda var här och förgyllde morgonen - hon beräknad till 6 oktober och jag till 2 oktober. Omöjligt att säga vem som får först.

Olika barnvaktsalternativ står på tapeten, beroende på när på dygnet det kan vara dags. Lite oroliga är vi väl för att den ska vara extremt punktlig och komma nu runt 2:a. Hur ska den då passa in i vår familj?

8 år med stil

Man tycker hon är helt perfekt. Kläderna, håret, humöret. Det är dagen före hennes födelsedag.

Sedan ber hon mig våffla håret. Gästerna kommer och hon byter kläder.

Det är då hon blir helt outstanding. Hon har ett sätt att föra sig och en karisma som inte mäter sig med någon eller något. Kanske tycker jag det för att jag är hennes mamma. Men se på bilderna och avgör själv.

På födelsedagsmorgonen försover vi oss och sjunger först vid åttasnåret. Hon tar det med förtjusning, nöjd och glad över alla paket och fortsätter i samma stil hela dagen, med barnkalas i gympasalen, korvgrillning och prinsesstårta, hinderbana och lekar.

Hela familjen är helt slut på födelsedagseftermiddagen. Men ack så nöjda.

Och åttaåringen är outröttlig. Karismatisk. Strålande. Trevlig och rar. Underbar.

Grattis älskade lilla tös!

 

Födelsedagar i antågande

Mitt blodtryck hade gått upp hos barnmorskan idag från att ha legat på en konstant låg nivå. Dessutom fnissar hon bara när jag är så säker på att jag kommer att gå över tiden 13 dagar som med de andra.

Det vore väl fint om hen väntade tills efter sin systers födelsedag på söndag i alla fall.

Men när inte ens mammatröjorna räcker till för den tjocka magen så undrar man ju...

- Jag har inte plockat fram

några bebiskläder än, säger jag till barnmorskan. Och inte bäddat bebisens säng.

- Varför har du inte gjort det då? undrar hon.

- Jag känner mig inte redo än, tror jag, säger jag.

Det var förra veckan. Sedan gick jag hem och vred mig i plågor av förvärkar och sov och grät om vartannat.

Inga bebiskläder åkte fram.

Värkarna har fortsatt. Jag somnar med panodil och vaknar av onda kramper.

Idag gick jag upp på vinden och tog fram det allra allra minsta vi hade och bara det allra, allra finaste.

Det blev BARA det här...

Nog är jag väl förberedd alltid. Nu ska sängen bäddas också.

En KUL dag!

Idag är det studiedag och vi har kompishäng här hemma.

Redan i ottan börjar vi med kuliga övningar...

En ny familjemedlem

Nej, nej, tro nu inget annat än att jag går 13 dagar över tiden och kanske publicerar ett bebisfoto här runt den 15 oktober.

Det här är en annan nykomling. Vår allra första Lisa Larsson-katt. När man bara sett hennes skapelser på bild innan blir man verkligen glatt överraskad. Det är liv i den lilla porslinskatten.

Nästan mer liv än i de här slöhögarna när de varit sövda igår.

Det blev fint och matchande i alla fall. En brun-beige serie; två som barnen kunde gulla obegränsat med igår när de var så hängiga och så en Lisa för själen.

Pappa vågade

sig upp i det fria fallet på över 100 m på Liseberg.

Om det var det eller något annat Einar drömde om ikväll vet man aldrig.

En härlig kväll blev det i alla fall efter regnet och middagen. Fint sällskap av mormor och morfar.

Jag känner mig allt annat än redo

för bebis och förlossning.

Men så har jag ju också räknat med att gå över 13 dagar, som med de andra.

Och visst ser det ut som det är en lillebror i den här putmagen?

När det här med bebisen känns för overkligt

koncentrerar jag mig desto mer på loppisfynden. För att inte tala om Tradera där vi både köper och säljer...

De här ljuslyktorna från Fåglaviks glasbruk köpte jag på vår närmsta loppis för ett par veckor sedan. Jag tvekade när de kostade 50:- st, men Fåglavik är ju nästan mina rötter och glasbruket la väl ner på 70-talet tror jag.

På det vita bordet hemma blir de snyggare för varje dag med sin design och nu klassar jag dem som ett av årets favoritköp.

Det gäller att se allt från den ljusa sidan

nu när man börjar trappa ner jobbandet och förbereda sig på barnafödseln.

Jag vet åtminstone en som längtar efter att magen ska försvinna. Det får gå en stund men bäst är det att ligga i mattes knä utan någon som sparkar på en i tid och otid.

Har ägnat kvällen åt Tradera

och dagen åt FSC-certifiering.

Peter jobbar så hemtrevligt med datorn framför sig på köksbänken från en barstol några meter bort. Morris spinner i knät. Hemmet är rörigt, som vanligt.

Förvärkarna tar i då och då. Det innebär väl en månad kvar om det är som förra gången...

Den här veckan

jobbar jag på som en galning

för att bli färdig med allt som jag tänkt.

Fast det blir jag inte. Det blir en del hemifrån nästa vecka. Och kanske nästnästa så länge det känns roligt.

Sen kan den väl få komma. Den lille/lilla som gör sig påmind alltmer.

- På söndag ska du ta fram bebiskläderna, mamma, säger Hilda. Du sa mitten av september och det är den 15:e på söndag.

Då kanske allt blir mer verkligt. Eller inte.

Det som skulle bli en egenhelg

blev en helg med sällskap av två barn.

Förvånande men roligt att de ville stanna hemma hos mig när pappa, lillebror och resten av släkten är på kräftskiva och svampplockning i Värmland.

Hur kan man inte älska loppis?

När man köpte en muminmugg för 50:- för ett par månader sedan och ser den gå här (scrolla neråt) för 1025:- plus frakt.

 Eller när man köper ett skrivbord för 80:- som passar perfekt till pallen man köpte för 50:- före sommaren.

Sann vardagslycka.

Snart

Jag går in i nionde gravidmånaden idag. Om två veckor slutar jag jobba och går verkligen i en väntans tid.

Som det är nu hinner jag varken det ena eller andra, vilket inte minst märks på frekvensen av blogginlägg.

I min enfald tänker jag att jag kommer att hinna med desto mer framöver, men det återstår förstås att se med fyra barn.

Men med god tro, tillförsikt och positivt tänkande kommer man långt. Så varsågod att hålla tillgodo med lite tårta från igår.