Ikväll fastnade jag i reprisen av Stjärnorna på slottet (Johan Rheborgs avsnitt). Det var så fantastiskt bra från början till slut! En stor portion medmänsklighet och humor blandat med tårar och allvar.
Kanske är det bästa med alla de här programmen där man som tittare känner att man går personerna på djupet, Så mycket bättre och Sommarpratarna till exempel, är att få ett hum om deras inställning till livet och nästan känna hur man sitter vid samma bord som de. Kvalitets-tv.
Det var inga direkta roligheter man tog ledigt från där i tv-soffan.
Egentligen skulle vi gömt undan det sista av julen. Ledsen, men jag hann inte ens få ut julen på bloggen...
Räkningarna hade jag också för avsikt att få ur världen, eller åtminstone lagt in på datorn.
Inte ens skönhetssömnen kommer att infinna sig.
Dumma Johan Rheborg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar