tisdag 12 april 2011

Scenariot på lyckliga gatan

ser ut så här:

Jag ligger i soffan med filtar, lägre feber men ont i kropp och huvud.

Peter ligger också. Bakom diskmaskinen, torkar fuktskadat golv, hindrar Tage från att äta sur isolering och visslar "Lyckliga gatan, du finns inte mer, du har försvunnit från våra kvarter". Luftavfuktaren går för full effekt.


Det är nu du ska säga att jag ska vara tacksam över att vi har tre friska barn. Och jag ska svara "jag vet, det ÄR jag".

2 kommentarer:

storskrutten sa...

Hej, är man sjuk behöver man inte vara tacksam för nåt. Det räcker gott med att vara eländig och tycka rejält synd om sig själv. Krya nu på dig!!!!

Marie sa...

Tack!! Känns redan bättre... med mycket tycka synd om sig själv-taktik. Eller inte;-)