På andra försöket

lyckades tidningen idag med att trycka en tydlig bild av våra fina barn.

Välkommen Nils, vårt fjärde underverk!

Finaste lille killen

får vara fotomodell mest hela tiden. Senast strödde pappan puttekulor runtomkring för att få en härlig bild. Och visst glittras det ikapp bland kulor och tindrande barnaögon! Tur att han inte kommit in i sin orala fas än då.

Händer och fötter

från alla fyra barnen var det här. Vill man kan man alltid roa sig med att gissa vilket avtryck som tillhör vem. Sen är det dags för inramning.

Isfolket

kämpade på i ishallen idag. Nils och jag drar in till stan en sväng istället.

Torsdagarna

är vigda åt babymassage. Lugn musik, tända ljus och en massa bebisvänner och mammavänner.

Föräldraledighetslycka!

Gå och lägga mig?

Jag?

Hahahaha! Dagens skämt.

Inte undra på att mamma hinner med bloggen så dåligt nuförtiden.

Vi har roat oss

med familjeliv i helgen.

Fredagskvällen till exempel, den såg ut såhär - stundtals:

Man tackar

för flerbarnstillägget!

Hur går det med disken?

Behöver du hjälp?

Gullegrisen, del 2

Ja, vad säger man? Bilderna talar för sig själva.

Någon är mormors och farmors nye favorit.

Mitt namn är...

... Nils.

Som min morfar, min morfars morbror och min morfars farfar. Och säkert fler i släkten. Mina syskon lägger till Pyssling efter ibland.

Idag log jag mot mamma för första gången med den där stora svarta kameran framme. Så här himla söt är jag då:

Gullegrisen

alias tjejtjusaren

kattjusaren

och familjens medelpunkt

är förstås det ständiga (nya) ämnet för bloggen...

Hemmalivet

består av bebisgullande, bebisbärande, bebismatande och bebisbytande.

I morse väckte Hilda mig tio över sju, lite olycklig över att hon egentligen borde väckt mig tio minuter tidigare om vi skulle hinna säkert. Men hon och Einar var påklädda och hade själva tagit sig frukost som de ätit. Det var bara göra välling, klä och göra matsäck till Tage, klä på mig själv och sätta på den sovande bebisen en overall och sen iväg. Ganska enkelt faktiskt.

Idag har vi varit på spädbarnsmassage - det tyckte lillkillen var härligt.

Leenden börjar komma men på bild har jag fortfarande bara lyckats fånga dem när han sover.

Födelsedag

igen! Vi gör ju inte annat än fyller år och föds den här hösten...

Grattis älskade 43-åring!

Vi har landat hemma

efter diverse strapatser.

En sak som är säker är att det är tur att lillemannen gillar att åka bil.

Här hemma finns tidningar att läsa, presenter och inbjudningar att öppna och tvätt att tvätta när man matat katterna och plockat in i skafferi och kylskåp...

Och när han sover och sover och sover i bilbarnstolen sätter jag mig vid datorn och betalar mina traderaskulder.

Och sen bjuder jag på bilder av de fyra finaste:

Yes!

Efter två dagars betongborrande är den äntligen på plats. Ajöss med dyra oljeräkningar!

Ett första besök

i fritidshuset för lilleman och 4-barnfamiljen.

Bilresan gick som en dröm igår. Ett enda stopp på 40 mil - det bådar väl gott för vintersemestrarna?!

På naturlekplatsen

Hösten är svårslagen!

Och nu har lillebror gått upp åtminstone 1 hg över sin födelsevikt. Han kan sova i vagnen med gott samvete när de andra leker.

Vi har laddat för stormen

genom att plocka ner alla mormor och morfars äpplen

och sätta igång med storbak ifall strömmen går

med lillbullen själv.

Och jag tänker lite på vad som hände för två veckor sedan ungefär vid läggdags. Då var det en annan typ av storm som drog igång.

Dagisutflykt

Igår kom Tage hem till vårt hus med hela sin dagisgrupp. De turas om att gå hem till alla barn för att titta på vart de bor och fika i trädgården eller i närheten av bostaden.

Vi fick ungefär 1000 frågor av barnen.

- Varför är ni hemma?
- Varför har ni en så liten bebis?
- Vad heter du?
- Varför har du hål på dina byxor?

Som vi misstänkte ville inte Tage gå tillbaka till dagis sen när han ätit upp sitt mellanmål i trädgården. Det behövde han inte heller. Det fick bli en extra kort torsdag.

Vad mer behöver man

en fredagseftermiddag?

Än en ny Hus och hem, en skön amningskudde och en alldeles sammetslen liten bebis?

De fyra andra barnen här hemma roar sig för övrigt på alldeles egen hand med framtidens teknik.

Undrar just

hur mycket lilla jag väger imorgon när bvc-sköterskan kommer på hembesök med vågen.

Mamma gissar på 4,5 kg. Och jag gör ju knappt något annat än äter och sover, så varför inte?

Fyra barn?

Varför så många?

Tror jag gör det enkelt för mig och instämmer i Malin Wollins inlägg.

Småkillarna

hade mammahäng i soffan förut när de andra var på badhuset.

Tage sa häromdagen:
-Mamma, jag är inte rädd längre.
-Rädd för vaddå?
-Rädd när bebisen skriker.

Tur då.

Min bror och jag

- Hoppas verkligen att bebisen har en snopp, sa Einar innan han kom.
Det är så himla bra. Man kan kissa åt höger och åt vänster. Man kan kissa uppåt och nedåt. Och man kan stå upp och kissa!

Jodå. Visst verkar det redan finnas ett stort mått av samförstånd dem emellan?

Hemma hos storasyster

Det är väl bara att sova vidare - här känns tryggt!

Godmorgon mamma

Det är idag vi ska åka hem, va?

Äntligen

har vi fått vår lille prins!

Född 15 oktober, 13 dagar över tiden, 4190 g och 51 cm. Bebislycka!

Och så pajar tv:n

precis en sån där dag när man inte vill göra något annat än ligga vid den.

I morse trodde jag det var ett tecken. Någon föds när något dör...

Men jag vet inte. Det blir nog inte bebis idag i alla fall. Bara en stand-in-tv.

Vi packade väskan

igår kväll när jag hade ordentligt ont.

Skrev lappar till barnvakten om vilken väska som hörde till vilket barns utflykt.

Våndades lite förstås men gladdes också.

Gick och la oss. Jag tog Panodil att sova på. Sov hyfsat mellan en del värkar.

Vaknade med riktigt ont i morse.

Sedan ingenting. Ingenting. Förmiddagslur, ingenting.

En promenad i vår branta backe. Lite värkar.

En promenad till. Lite mer värkar.

Nu är månadens räkningar betalda. Allt är klart och jag funderar till och med på att åka med till badhuset om nu det skulle kunna sätta igång ett och annat.

För det är ju bara några timmar kvar tills jag är 13 dagar över tiden. Och då är det ju dags om man ska se till de andra gångerna.

Och jag kan till och med blogga från telefonen, äntligen.