Jodå, jordärtskockorna

blev skördade. I mängder.

En härlig soppa blev det med surdegsbröd till.

Trädgårdsarbete som skulle göras innan regnet. Regnet dröjde flera timmar, så det blev alldeles otroligt mycket gjort. Fast det är mycket kvar.

Tur att det är en dag idag också...

Lördagsmorgonen

börjar med en bukett vitsippor.

Nu står skörd av jordärtskockor på tapeten. Trevlig helg!

Gissa min hemlighet

som ju inte förblir

någon hemlighet när jag skriver den på bloggen.

Skrivardrömmen lever än och idag har jag varit på posten på storbesök, kan man väl säga. Nu är det bara att hålla tummarna och vänta då...

Finare skafferi

får man leta efter.

Eller som jag frågade:
- Var ställer ni sakerna egentligen?

Pappan i familjen pekade på ett skåp i andra änden av köket. Mamman i familjen sa att får de bara köpt lite fler glasburkar på loppis i sommar kan nog det fina skafferiet bli det enda skafferiet.

Jag tog en bild i rena fascinationen.

I mitt eget skafferi ska jag nog inte ha något ikväll.

Vårträdgården

börjar långsamt ta form och bli grönare. Idag har den dessutom varit full av liv och rörelse hela dagen. Det är ljuvligt att alla kan trivas ute i en sisådär åtta timmar!

Och stenprojekt och planteringsprojekt i all ära, för barnen var studsmattan det bästa som hände dem under dagen. De hoppade så högt att de inte ens gick att fånga på bild, i alla fall får det vara en ursäkt för avsaknaden av bilder på just den företeelsen.

 

 

Johansson, rör på påkarna!

Nu är det dags att dra igång våren på riktigt med den här!

Vår gamla mellanstadiefröken spelade den på pianot så fort hon kom åt. Och vi klämde i med våra skräniga elvaåriga röster, så klassrumstaket höll på att lyfta ibland. Och den stackars nye killen i klassen som hette Johansson i efternamn, han tyckte det var måttligt roligt varje gång.

Hör du stråkarna? Kom nu våren, snart så är den slut.

Lite irriterande är det allt att börja vårlördagen på Elgiganten bara, nu när de har 22% på alla vitvaror och vi behöver handla just spis och diskmaskin till fritidshuset. Jag tröstar mig med att det kanske kan bli en trevlig loppissväng också innan trädgårdsarbetet hägrar.

Kärleksfullt

Det gamla trädet och det gamla huset

ett stabilt förhållande

fastvuxen i den andre

tills döden skiljer dem åt

utan att hämma varandra

kväva eller trycka ner

bara sida vid sida

möta våren

Vackert är det.

Med vår och jämlikhet.

Han ville se Star Wars till varje pris ikväll

Hur det gick?

Gissa det...

Huvudet är tomt

på blogginlägg.

Istället jobbar jag för mycket, fotograferar för lite och har en del annat fuffens för mig.

Det är säkert bara en tillfällig svacka. Snart är jag väl här flera gånger om dagen igen.

Idag flaggar jag

för den här matbloggen.

Ska testa baconbiffarna när vi får gäster ikväll.

Jag råkar faktiskt vara vän med Kristina på facebook, även om hon egentligen är en vän till en vän. Duktig som få, kolla antalet kokböcker bara! Hushållslärare i botten, som hängav sig åt något annat, roligare?

Bloggen är hyfsat nystartad, om du tycker att det är få recept än så länge. Dags att börja följa!

Halv vabdag kan vara stressigt

det med...

Men nu har vi gjort dagens kreativa, en blöjtårta till grannen som kommer hem från bb idag.

Idag var väl en dag som gärna

får försvinna snabbt i evighetens förflutna.

Hilda hade feber. Ja, naturligtvis kan hon inte stå emot alla baciller som florerar i familjen. Det är bara ovanligt att hon är sjuk. Vi är bortskämda med att det är högst en gång per år.

Tage hade feber. Fast han hade det för mindre än två veckor sen.

Einar ramlade ner från ett träd på dagis och slog i huvudet. Som tur var blev det inget allvarligare än att han fick åka hem och slå sig ner i soffan med de andra glassätarna.

Nåväl. När de är fit for fight igen har de i alla fall snygga skor.

 

Helgminnet

Födelsedagsbarnet, som just berättat för barnen att när man fyller år kallas man barn oavsett hur många år man fyller, granskar detaljerna på teckningen med alla inblandade takläggare.

Ja, för när vi firade svärmor i söndags spenderade alla hennes barn dagen uppe på taket av huset.

Det var väl också en present...

En tjejdag på stan

har Hilda och jag haft idag.

Vi tog tåget in, kollade i affärer, shoppade kläder och skor, fikade, provade en i-pad mini, köpte godis till tåget hem och avslutade med sushi på löpande band.

Hilda var imponerad över mängden kläder i affärerna, godisaffärens storlek och det lilla runda bordet, perfekt för två att fika vid. Hon gillade den här Elgiganten alldeles särskilt, mycket bättre än den vi var i under julrean.

Men mest betagen var hon nog av sushin som åkte runt, runt precis framför oss på bandet. Hon ville aldrig sluta plocka tallrikar. Hon kom sig heller aldrig riktigt för att börja äta ordentligt, fast hon älskar sushi. Det var för mycket att titta på och kunde bara sluta på ett sätt: med en väldigt mätt mamma.

Hemma igen var det förstås dags att prova.

Och killarna? De var på bio för första gången i sitt liv. Tage var i extas redan under reklamen när Star wars dök upp på duken. En timme senare var godiset slut och han undrade viskande om det inte var dags att gå hem.

Einar insöp filmen med allt vad 3D-glasögon innebar och berättade efteråt hur nära croodarna faktiskt var.

Peter sa att det där biobesöket hade kunnat gå precis hur som helst.

Fast det blev lyckat, alltihop.

Härligt

att de gjorde i ordning stolarna till oss, hörru. Det är riktigt skönt att ligga här och gotta sig, eller vad säger du kompis?

Och pojkens glass är inte dum den heller.

Livet är bra skönt när man är katt.

Borta bra eller bäst?

Det är härligt att komma hem, fast när vi är i fritidshuset känns det också som hemma så lite kluven är man allt. Och skidåkning hade man gärna haft mer av i vårsolen.

Men här hemma står Tages dagisplanterade linser och växer, björkriset med Hildas pynt har spruckit ut och tvättmaskinen har saknat oss. Katterna sover i sängen hela natten. Solen strålar i en längtansfull trädgård och Peter har just fått godkänt från hudläkaren efter ytterligare ett år.

Det är bara att gilla läget.

Påsken

blev nästan så bra som vi hade hoppats.

 

Einar vaknade med feber som vi trotsade med alvedon. Sedan blev det påskafton i skidbacken, med björnbusecup, godis och korvgrillning.

 

Med påskpyntad stuga och en riktigt smarrig påsklunch, skidåkning i benen och strålande sol känns det knappast som man någonsin vill fira påsken på något annat sätt.

Fast det där med alvedonen straffade sig såklart så idag får Einar och jag stanna hemma när de andra är ute och åker och har det härligt.

En dag senare

kom vi iväg.

Men han var snabb som en vessla i morse, Peter (till skillnad från undertecknad), och vi åkte vid åttatiden. Intog en höjdarbrunch hos mina föräldrar och fortsatte sedan hela långa vägen utan att ens kissa något barn.

Vi hann till och med med två timmars skidåkning i det fina vädret.

Nu laddar vi inför en fortsatt glad påsk.

Påskbestyr

Hon pysslar och pysslar den däringa påskkäringen.

Egentligen skulle vi inte behöva ta fram något av påskpyntet i lådan på vinden.

Men så behövde vi lite fjädrar till påskgubbens hatt...

Och när den småsjuka mamman lämnade på skolan och dagis, matt av morgonens påskutklädningsbestyr, satt den andre lille påskgubben i bilen och muttrade:

- Jag är sjuuuk, kan inte gå på dagis idag. Tråååkigt, när hönan kommer. Får vara påskgubbe hemma då.

Och mamman var inne och pratade med den lille påskgubbens fröknar om besvikelsen och febern och fick med mig både det ena och det andra. Hönan hade visst redan värpt lite godisägg.

Nu kan vi påska till det här hemma. Fast just nu sover påskgubben gott med magen full av höngodis.

Så kom paketet

från Tradera bara en dag efter att jag satt in pengarna.

Det är väl inte konstigt om sånt är beroendeframkallande?

Febern vandrar

vidare i vår familj.

Med lite tur är alla friska tills på torsdag eftermiddag när vi ska dra på påsklov.

Annars är det väl inte mycket värre än att vi åker på fredagen...

Dagens barnarbete

blev de här.

Skålar av plastpärlor.

Lagom arbetssamt när pappan var ute och sprang 12 km...

På tradera behövde man inte vara ny länge

Idag vann vi första budgivningen. Nu hoppas jag att Rörstrands Blåvinge kommer hel och fin och välbehållen med posten snart.

Vi hade en tillbringare innan i serien som vi älskar och använder varje dag. Den är lite mindre än den på bilden. Jag trodde aldrig att det skulle gå att hitta så här många fina delar till.

Idag kan du

bli min 50 000:e besökare på bloggen.

Bara upplysningsvis.

Solkatterna är sällsynta

i det här konstiga marsvädret.

Och jag som trodde att solen var här för att stanna.

Återinloggad

på Tradera igen för första gången sedan 2011. Ungefär hela kvällen.

Oj oj oj. Som en gigantisk loppis...

(Arga) snickaren har flyttat in

här hemma igen.

Förutom att han aldrig är arg, på någon.

Men han har snickarbyxor, samt såg och tumstock i beredskap. Han för ett himla liv innanför väggarna och spånar ner och rumsterar om bland bräder och gipsskivor.

Einar fick en nisch för snart ett år sen. Nu är det Tages tur att få en och därmed flytta ut ur vårt sovrum. Kanske kan det äntligen bli ordning på alla leksaker, kläder och annat, som nattsömn, hårsnurr och mammighet till exempel.

Finaste påskpyntet

har finaste tösen tovat själv av ull och prytt med fina pärlor. Perfekt i naturlig storlek dessutom.

Gääääääsp

Lite kvällstrött är man ju sådär framåt torsdagskvällen... Det gäller ju att ladda om inför fredagens väntande partaj.

När matte och husse är borta är ju inte jag den som är den. Dansa på borden kan väl inte bara vara för råttor?

Måndagsmöten

Det är något visst med möten. Vinter som möter vår, snö som möter gräs och trä som möter trä.

När jag tog den här bilden var det sisådär -5 grader mitt på dagen, mitt i solen.

Mitt måndagsjobb innebär alltid möten utöver det vanliga.

Att köra på slingriga vägar, ut på vischan, där korna äter och fåren har lammungar i mars när jag åker förbi är särskilda möten med naturen, om än bakom en ratt inifrån en bil.

Bygdegårdarna, kyrkan där farmor begravdes och åkrarna och fälten som snart ska bli gröna är möten med det som var och det som kommer.

De gamla kontorsbyggnaderna, den ständigt närvarande lukten av trä och människorna som finns där. Något helt annat än skolan, staden, hemmet.

Måndagsmötena.

Det finns ingen söndagsångest med de måndagarna.