Påsken

blev nästan så bra som vi hade hoppats.

 

Einar vaknade med feber som vi trotsade med alvedon. Sedan blev det påskafton i skidbacken, med björnbusecup, godis och korvgrillning.

 

Med påskpyntad stuga och en riktigt smarrig påsklunch, skidåkning i benen och strålande sol känns det knappast som man någonsin vill fira påsken på något annat sätt.

Fast det där med alvedonen straffade sig såklart så idag får Einar och jag stanna hemma när de andra är ute och åker och har det härligt.

En dag senare

kom vi iväg.

Men han var snabb som en vessla i morse, Peter (till skillnad från undertecknad), och vi åkte vid åttatiden. Intog en höjdarbrunch hos mina föräldrar och fortsatte sedan hela långa vägen utan att ens kissa något barn.

Vi hann till och med med två timmars skidåkning i det fina vädret.

Nu laddar vi inför en fortsatt glad påsk.

Påskbestyr

Hon pysslar och pysslar den däringa påskkäringen.

Egentligen skulle vi inte behöva ta fram något av påskpyntet i lådan på vinden.

Men så behövde vi lite fjädrar till påskgubbens hatt...

Och när den småsjuka mamman lämnade på skolan och dagis, matt av morgonens påskutklädningsbestyr, satt den andre lille påskgubben i bilen och muttrade:

- Jag är sjuuuk, kan inte gå på dagis idag. Tråååkigt, när hönan kommer. Får vara påskgubbe hemma då.

Och mamman var inne och pratade med den lille påskgubbens fröknar om besvikelsen och febern och fick med mig både det ena och det andra. Hönan hade visst redan värpt lite godisägg.

Nu kan vi påska till det här hemma. Fast just nu sover påskgubben gott med magen full av höngodis.

Så kom paketet

från Tradera bara en dag efter att jag satt in pengarna.

Det är väl inte konstigt om sånt är beroendeframkallande?

Febern vandrar

vidare i vår familj.

Med lite tur är alla friska tills på torsdag eftermiddag när vi ska dra på påsklov.

Annars är det väl inte mycket värre än att vi åker på fredagen...

Dagens barnarbete

blev de här.

Skålar av plastpärlor.

Lagom arbetssamt när pappan var ute och sprang 12 km...

På tradera behövde man inte vara ny länge

Idag vann vi första budgivningen. Nu hoppas jag att Rörstrands Blåvinge kommer hel och fin och välbehållen med posten snart.

Vi hade en tillbringare innan i serien som vi älskar och använder varje dag. Den är lite mindre än den på bilden. Jag trodde aldrig att det skulle gå att hitta så här många fina delar till.

Idag kan du

bli min 50 000:e besökare på bloggen.

Bara upplysningsvis.

Solkatterna är sällsynta

i det här konstiga marsvädret.

Och jag som trodde att solen var här för att stanna.

Återinloggad

på Tradera igen för första gången sedan 2011. Ungefär hela kvällen.

Oj oj oj. Som en gigantisk loppis...

(Arga) snickaren har flyttat in

här hemma igen.

Förutom att han aldrig är arg, på någon.

Men han har snickarbyxor, samt såg och tumstock i beredskap. Han för ett himla liv innanför väggarna och spånar ner och rumsterar om bland bräder och gipsskivor.

Einar fick en nisch för snart ett år sen. Nu är det Tages tur att få en och därmed flytta ut ur vårt sovrum. Kanske kan det äntligen bli ordning på alla leksaker, kläder och annat, som nattsömn, hårsnurr och mammighet till exempel.

Finaste påskpyntet

har finaste tösen tovat själv av ull och prytt med fina pärlor. Perfekt i naturlig storlek dessutom.

Gääääääsp

Lite kvällstrött är man ju sådär framåt torsdagskvällen... Det gäller ju att ladda om inför fredagens väntande partaj.

När matte och husse är borta är ju inte jag den som är den. Dansa på borden kan väl inte bara vara för råttor?

Måndagsmöten

Det är något visst med möten. Vinter som möter vår, snö som möter gräs och trä som möter trä.

När jag tog den här bilden var det sisådär -5 grader mitt på dagen, mitt i solen.

Mitt måndagsjobb innebär alltid möten utöver det vanliga.

Att köra på slingriga vägar, ut på vischan, där korna äter och fåren har lammungar i mars när jag åker förbi är särskilda möten med naturen, om än bakom en ratt inifrån en bil.

Bygdegårdarna, kyrkan där farmor begravdes och åkrarna och fälten som snart ska bli gröna är möten med det som var och det som kommer.

De gamla kontorsbyggnaderna, den ständigt närvarande lukten av trä och människorna som finns där. Något helt annat än skolan, staden, hemmet.

Måndagsmötena.

Det finns ingen söndagsångest med de måndagarna.

Tappad tand betyder tandfe i antågande

En halvlös tand på morgonen. Den sjunde i ordningen av hittills lösa tänder.

Vicka, vicka, vicka, vicka. Vicka lite till. Och vicka lite till.

Tre timmar senare är den hellös.

Till och med lillebrors tänder verkar lösa. Han blir så inspirerad.

Titt i spegeln. Grabba toapapper och så RYCK!

Blod. Glugg.

Har verkligen inte lillebror en endaste lös tand?

För nu kommer ju tandfen att komma.

Andre lillebror säger:

- Det fattar du väl att inte tandfen finns. Det är ju mamma eller pappa.

Hilda kan möjligen, möjligen sträcka sig till att det är någon utklädd som kommer.

Hos oss kommer aldrig tandfen på nätterna. Hon är alldeles för glömsk. Antingen har hon precis kommit innan mamma eller pappa går upp och tittar om tanden verkligen ligger kvar i glaset med vatten som Hilda säger, fast efter det att Hilda gått ner förstås. Ibland har hon semester på nätterna och det är därför. Vi måste ropa ner till Hilda:

- Jo, men det ligger visst pengar i glaset. Gjorde det verkligen inte det när du gick upp?

Hon genomskådar det aldrig.

Mellomys?

Asså, här står man och gör sig till med ett riktigt smarrigt fat.

Och vad händer? Man kommer ut till vardagsrummet där alla sover. Inklusive katten under Tages huvud.

Nej, så lång tid tog det inte. Men de var väl så mätta redan efter den indiska restaurangen.

Senaste loppisfyndet

är den vackra rörstrandskannan för 30 kronor. Det är sann shoppinglycka det.

Fredagsmyset

bestod av att fyra större barn tittade på när 2,5-åringen spelade ipad.

Det var väl ett fredagsnöje...

Det är så roligt att läsa

om Amandas producerande. Tänk att skicka in ett råmanus och nästa dag se den färdiga bokens framsida. Då är man etablerad! Och grymt duktig...

Ny intressant flik

På Göteborgs Stads hemsida (som jag använder på jobbet varje dag) finns en ny intressant flik.

Tage - hjälper till att öka resurshushållningen inom Göteborgs Stad och bidrar till ett hållbart samhälle.

Jorå. Han kan nog bidra till både det ena och andra i världen, den lille busungen.

Som isarna när det blir vår

fast ändå inte, för alla isar ligger ju kvar och är inte alls försvunna.

Och vårsolen, den verkar inte försvinna den heller.

Kakorna och bullarna däremot var försvinnande goda.

Det doftar vår

och bullar här hemma.

Vasaloppet på tv, cykelturer utomhus och så lite bullbak däremellan.

Är det det här som är mellomys?

Melodifestivalen... det är allt bra mycket tråkigare än Gladiatorerna.

Bara en liten

liten

macka på kvällskvisten hade varit gott. Torsdag kväll som det är och allt.

En sån dag

Det är en sån här dag idag

Och en sån här dag

Och till det lite Sean Bananmusik från nya spellistan på spotify.

Som medicin fast bättre.

Vad är det i påsen?

Inte brukar väl Sune vara så intresserad av påsar i vanliga fall?

Kanske beror det på att det ligger något i...

Vårvinterdag

Vi vaknade till fågelkvitter i morse, fast det är så isigt och kallt och grått.

Så småningom sprack solen igenom molnen och det blev en fantastisk eftermiddag. Vi tillbringade den på en sjö i närheten med skridskorna på oss.

Tage tröttnade ganska snabbt även om han gjorde stora framsteg och till och med tog några skär helt på egen hand, så han fick åka pulka till sin stora förtjusning.

Livets första disco

En kompis till mig ringde igår och undrade om vi visste att det är disco på Hildas skola på fredagskvällen. Jag visste ingenting och frågade Hilda senare när hon kommit hem.

- Ja, det är disco ja, sa Hilda.

- Vill du gå då? undrade jag.

- Jag går ju inte på discon, du vet, sa hon.

- Men du får gå.

- FÅR JAG? Det VILL jag!

Fylld av förväntan började hon med pizza hemma hos kompisen en halvtimme innan discots start.

Snart ska jag gå ner och kolla läget. Om dansen kommit igång. Om popcornpåsen är slut. Och hur man egentligen beter sig på ett disco när man går i ettan.

Lite styling

blev det i stugans vardagsrum också. Svägerskan och jag kom igång vid 23-tiden en kväll. När vi hade flyttat sofforna på alla tänkbara sätt fanns bara ett alternativ: att byta ut dem. De skulle ändå aldrig passa in.

Av en tillfällighet hamnade de på tillbakavägen till sina befintliga platser på sned på ett helt nytt sätt.

Och det blev plötsligt helt perfekt för de omöjliga sofforna som minuten innan känts som kolosser.

Lite piff med fotpallen, räta upp tv:n, lägga mattan åt andra hållet och voilà! Här är resultatet.

Och tapeterna, de står precis bredvid den gamla fina soffan. De ska upp till sommaren om inte förr.

Innan vi lämnade

fritidshuset tog jag lite bilder.

Det blev inte helt färdigt i köket den här gången heller av olika anledningar. Att kombinera skidåkning med renovering är inte det lättaste för man har en tendens att bli helt färdig om kvällarna. Färdig för sängen istället för färdigrenoverad...

Dessutom hade Einar skidskola så tidigt att det inte blev något målat några av morgnarna heller.

På påsklovet skruvar vi på alla handtag och sätter upp gardinstänger, men man ser redan nu hur fint det blir med den nya färgen på luckorna och 50-talstapeten.