Årets jacka

- Har du ny jacka? frågar mamma och pappa när jag ringer och berättar hur vi har det.

Jajamän. Här är den. I årets färg.

Väderomslag

Från snöstorm i backen igår



till klart väder i Trollskogen.



Så bra att det till och med kunde bli en tupplur innan skidskolan.

Våffelstugan

I Trollskogen fanns det riktigt stora våfflor för små och stora skid- och pulkaåkare.



Papporna och tjejerna fick ta liften och skidbacken till stugan medan vi mammor promenerade med killarna i pulkan.




I skidskolan på eftermiddagen gör de stora framsteg. Hilda svänger slalomsvängar och kunde till och med följa med ända upp på toppen idag och Einar står själv på rullbandet och i lilla backen. Synd att det bara är en dag kvar nu.

Inne i värmestugan

tittar mammorna ut på snöstormen, skidskolan och tar hand om bebisarna.



Och fotograferar förstås.

Skidskola - andra dagen

En riktigt stormig dag, med små nålar piskande mot kinderna, bjöd Tandådalen på idag.




Einar satte sig på tvären men tjejerna kämpade tappert. Hela Einars grupp fick gå in och värma sig mitt under lektionen, men delar av den gick aldrig ut sen. Kanske bestämde han det redan när västen åkte av?



Vid läggdags undrar Hilda när vi ska till fjällen nästa gång. Hon föreslår att då kan vi väl få gå alla dagar i veckan, inte bara måndag till fredag?! Ögonen lyser och hon somnar med ett leende på läpparna.

Slut på träningen

Peter börjar bli sitt gamla vanliga jag igen.

Skidskolepremiär

Idag började skidskolan för alla barnen. Tanken är förstås att de så småningom ska bli lika duktiga som sin pappa. Ja, om någon undrar så åkte han faktiskt skidor idag när han lämnat över denna pulkaanordning till mig.



Einar såg inte fram emot skidskolan nämnvärt. Efteråt tyckte han att det var sådär.



Hilda däremot hade längtat till skidskolan och den motsvarade förväntningarna med råge. Ögonen lyste på henne hela eftermiddagen och kvällen och hon vill helst inte åka hem ifrån fjällen någon gång.

MÅÅÅL!

på under 8 och en halv timme, närmare bestämt 8:26:10.

Jag vågar säga att just vid målgången hade jag det förmodligen lika besvärligt. Tur att björnarna kom förbi en liten stund.



Ett foto på segraren Peter var tyvärr för mycket begärt. Med ord kommer man i alla fall en bit på väg.



Vi såg honom lång väg med den vita mössan och de kraftiga armrörelserna. Han kom stakandes med lycklig blick och vi vrålade PETER, PETER, HEJA, HEJA! Och han vinkade och han spurtade men klarade ändå inte arbetskompisens 8:19 till viss besvikelse.

Nästa år säger han att han hoppar över.

Synd, jag som var lite sugen på en repris.

Oxberg - nästan två tredjedelar

Vi lyckades komma fram till vätskestationen Oxberg preciiiiis innan Peter skulle ta på sig skidorna och dra iväg nerför backarna efter många långa uppförsbackar och lite ny vallning.



Och till allas förtret där hemma (ja, min telefon gick mer eller mindre varm) tappade han därmed 400 placeringar. Han var som tur var glad i alla fall.

Han är iväg!!!

Tidig morgon.



Stelfrusna fingrar och tår.

Härlig atmosfär. Glada påhejare. Helikoptrar i omlopp.

Någon säger:
- Sitta här på första parkett i vagn.



Det är bara Tage och jag som kör Peter till starten. Tur är väl det i kylan.



Tage gnäller. Fast när alla åkarna kommer spottar han ut nappen och tittar dem allvarligt i ögonen. Någon från startfältet frågar om han vill byta.



Han låtsas som han inte förstår. Peter ser vi inte i timglasbacken där vi står och hejar. Hade du gjort det bland alla dessa åkare?


Det får bli någonstans längs vägen i stället. Vid soppan.

Uppladdningen till Vasaloppet

går till så här:

Peter vallar



och vallar



och vallar



medan vi andra dricker vin och äter chips.

Flyttlasset, idrotten och fjällen

Flyttlasset gick inte klockan 8:00. Det gick klockan 9:45. Kanske just för att det var ett flyttlass.

Och såhär halvvägs framme har vi precis passerat ett snöfall. Nu skiner solen igen och jag har i uppgift att kolla nummerlappsuthämtning.



Sportradion ekar dessutom i bilen, så att alla och envar kan känna IDROTTEN slå sina klor i skinnet på en.

Tur att barnen

är två timmar till på kyrkans barntimmar idag.

Jag ska ju bara:

- tvätta
- fortsätta packa
- städa
- handla

samt hundra andra små saker.

8:00 går flyttlasset imorgon.

För flyttlass är vad det är när fem personer ska dra till fjälls med skidor, barnvagn och en och annan attiralj.

Garmin - om pappa får bestämma

Peter har börjat ladda på allvar nu inför Vasaloppet.

I år kan han ha full koll på formen via Garmin-pulsklockan. Först tyckte jag att kurvorna från skidrundan såg förfärligt konstiga ut; hjärtslagen gick ner i uppförsbackarna - hur är det möjligt? Men sedan förklarade skidkungen att de blå pucklarna är högst hastighet, alltså nerförsbackar.



Intressant, men kanske ändå bättre att jag koncentrerar mig på packningen.

MeandI - om mamma får bestämma

Vet inte vad det är som gör att jag gillar MeandI-kläder så mycket, de fina färgerna, kvaliteten eller originaliteten?



Kanske är det själva konceptet som tilltalar mest. Man bjuder hem ett gäng mammor man gillar, dricker vin och äter ostar och så kommer den bästa säljaren de har - Maria heter hon - hem och visar.



Hilda provar på löpande band, har full koll på vad hon helst vill ha, jag hinnner prova noggrant och sen kommer finaste kläderna i paket veckan efter.



Nästan lika roligt som själva tillställningen.

Läkarhumor

Läkaren krafsar ned det där svåra ordet på ett papper. När han lämnar över det till mig hinner den lilla handen före. Tage rycker åt sig det och öppnar munnen för att ta ett bett. Jag bänder upp hans fingrar och säger

-Nej, du får inte äta upp det!

vänder mig till läkaren och säger

-Han älskar papper!

Doktorn slår handen för munnen och bullrar av skratt.

-Ha ha haa ha HAAA! Det hade varit riktigt roligt tycker jag... Ha ha haaa... om han ÅT upp sin diagnos!

Diagnos ofarlig

Varenda tant i Borås frågade mig:

- Gör du inget annat än tittar på honom hela dagarna?

varpå de fortsatte prata bebisspråk.

Tage flörtade nämligen med varenda tant i Borås idag. Med samma blick som på det här fotot:


Jag är snygg menar han.

Och det tyckte tanterna sannerligen.

Läkaren tyckte också att han såg okej ut och äntligen har pricken i pannan fått ett namn: "Xanthogranuloma".

Helt ofarlig. Uppkommer i tidig ålder, ofta hos nyfödda. Man vet inte varför. Kan bli flera om han har otur. Går över innan tre års ålder.

Skönt. Vi oroar oss inte mer för snyggingen. I alla fall inte av den orsaken.

Någon som minns

det här från åttiotalet?

Handen fungerar som en virknål eller sticka om man så vill. Varv efter varv.


Nostalgi säger jag. Jag vill ha rosa nästa gång, säger Hilda.

Friskare med photoshop

Jag har frisknat till så till vida att jag kunde åka in på kursen ikväll.

Och det var väl en sagolik tur!

Vi fick en så grundläggande genomgång i Photoshop att jag för första gången sedan jag någon gång jobbat i programmet känner att jag faktiskt behärskar en del.

Kolla här vad jag lyckades med på mindre än den beräknade tiden 10 minuter! Ärligt talat tog det högst en minut - fast jag var säker på att bli sittande här och svära fram till midnatt när jag så väl behöver vila.

Yes yes yes säger jag bara!!!

Funderar (inte) vidare

på skillnaden mellan 39,5 i feber och 40,5 i feber.

Blev något mer orkeslös. Något mindre fundersam. Något mer ompysslad av mannen.

Snudd på en bättre värld.

Fast inte i längden förstås.

Det värsta med att ligga i soffan

med 39,5 i feber, skällhosta, ingen röst och allmänt obehag är funderingarna. Funderingarna.

Som att

jag kan ha smittat hela släkten på 40-årsfesten igår

nu när vi äntligen kommit till avsnittet photoshop på kursen kanske jag får bli hemma


och det värsta av allt


tänk om Peter får det här i slutet av veckan

efter all j-kla träning.

Klipp i bilder

En riktig höjdpunkt! Före, under tiden och efter. Håll till godo!


11:45, Emils tvilling


12:30


14:00, något snobbigare


11:45


12:15, luggen åker av


14:00, hemma hos brorsan igen

Lugnet efter stormen

En liten feberdos på 38 grader kan väl vara okej, när det gäller Einar. Mest för att få pusta ut från alla upptåg och få egentid med mamma i soffan.

Men imorgon hoppas vi på bättring när vi ska på festligheter.

Mitt huvud är ett enda virrvarr

av allt som daaagen haft i bereedskap idag.

Från bil-, tåg- och skridskoåkande till maränger, bokrea och photoshop. Samt lite pizzaslicar och fina tv-bilder att stilla åksjukeillamåendet med efter hemkomsten.

Det är bäst att andas ut till en vårbild.

Tvättstugan

har fått en ny hylla, som kan tyckas vara en enklare variant av stringhyllan och en nyhet på IKEA.


Före


Efter

Jag är sjukt nöjd. Nu kommer jag att vara därinne hela tiden.

Utom när jag bloggar förstås.

Tisdag innebär

en lugn förmiddag med de här tre grabbarna.



Lugnet före stormen kanske. I eftermiddag ska vi nämligen ut och åka tåg. Fast utan huskatterna förstås. Det får räcka med tre barn att hålla ordning på.