I fina huset i Norra Värmland lever vi i en underbar bubbla. Snö och skidåkning, naturupplevelser och mysiga brasor, inget överflöd av leksaker och prylar, inga räkningar, knappt ens någon tvätt eftersom alla lever i sitt underställ hela veckan. Sovmorgnar och retropyssel.
Nu åket vi hem till allvaret några veckor. Lite bittert. Kanske skönt när vi väl är hemma. Men bättre än Värmland? Nej...
Det har varit en väldigt vilsam jul för min del då jag legat i 39 graders feber i fem dagar... För första gången sedan jag blev förälder satt jag nedsjunken i soffan och såg hela Kalle Anka till exempel. Annars hade det inte så många fördelar att vara så dålig. Det är mycket roligare när allt är som vanligt.
Nu sitter vi flera dagar senare än tänkt i bilen på väg upp till Norra Värmland för att åka skidor och fira nyår. Längs vägen blev det just ett stopp hos mormor och morfar med kalkonmiddag och dans runt granen.
Kanske inte så annorlunda i alla fall. När man ser bilderna och tänker tillbaka på julens värme och kärlek, på andra jular och tittar ut på alla snöklädda granar och snösträngarna i mitten på vägen, då känner jag igen mig.
Här är bilderna på vår jul. God fortsättning!
Det är säkert både världens finaste och världens roligaste selfie, det här!
Gullungen är på sushirestaurang för ett par veckor sen. Han var mycket nöjd med att kunna följa sina matintag med telefonen!
är det titt som tätt den här tiden av året. Men den kan vara otroligt vacker!
Här skolans luciatåg, skyltfönstret i butiken och tomtarna...
i vår fina butik ser ut så här. Färgglatt och retroinspirerat såklart!
Det har verkligen blivit en succé, det här konceptet, vilket är roligt och väldigt arbetssamt!
Bloggen uppdateras sällan. Du får stå ut. Man vet aldrig när man är på väg mot nya mål...
Tja, de är jobb, jobb, jobb nu de närmaste dagarna. Vi gläds och våndas. Jobbar lite till.
Jag vaknar på morgonen och frågar Peter om jag får prata jobb direkt. Frågar om momsen. Han är lika uppfylld av allt som jag.
Nu kör vi! Förverkligar drömmen och ror det sista iland. Blickar in i framtiden och hoppas på stor tur.
med vädret kunde vi ju inte ha. Särskilt inte som det skulle renoveras tak. Och tittas på utsikt.
Biblioteket kunde vi förstås ha tagit en regnigare dag, men promenadvädret dit var fantastiskt ändamålsenligt.
Som det har väntats... och vickats. Först var den aldrig, aldrig lös. Sedan ville den aldrig, aldrig släppa. Men nu äntligen har han blivit tandlös, vår store 7-åring.
De var på derby idag, och när det blev för långtråkigt så vickades det. Och vickades.
Det första han sa när han kom hem var:
- Hilda!? i hopp om att hon skulle kunna dra ut den.
Då hon var på kalas fick det bli pappan om det skulle kunna inmundigas mat alls den här kvällen.
Senare smajlade han upp sig och sa:
- Mamma, jag vet att det är du som är tandfen! Och en i min klass fick 40:- när det var första tanden.
Visst tänker jag för mig själv och delar den där summan. Någon måtta får det väl vara? Hur underbart gullig han än är...
Tycker nog att man kan säga att det varit en extremt hämdelserik dag idag med förtroenden, glädjeämnen och ledsamheter, bil på inlämning och mailväxlingar, ett par timmar i simhallen och sist min egen konståkningsträning.
Tänk att vi förutom vanliga hoppen fick lära oss Tolup och Ögel. På bilden är det Hilda som åker i sin sprillans (för henne) nya dräkt.
