Loppislycka

Tror faktiskt jag gjorde mitt livs hittills största loppisfynd idag när jag skulle köpa skridskor till Hilda att ha ute på sjön (vilket hon inte får med dem hon hyr från konståkningsklubben) och sprang på ett par riktiga Risport för 30:-. Sökningar på begagnade likvärdiga på Blocket och Tradera landar inte på under 2000:- någonstans. Tjohoo!

Och förra veckan fyndade jag allt det här:

Italiensk citruspress, storleken större än ett annat loppisfynd vi redan har i fritidshuset. Och ett Koka Blå uppläggningsfat.

En 50-talsradio. Eller möjligen 60-tal. Fungerande med lampa och utländsk radiosändning...

En kaffeburk till fritidshuset.

Och världens sötaste molnoverall till världens sötaste lille pojk.

Badhusbad

Nils första nöjda dopp i badhuset igår var så här härligt! Och nöjdast av alla verkar vara storebror.

Äntligen

något annat än gråväder!

Hurra!

Fredagssammanfattning

Okej, det jag skulle göra i veckan har inte riktigt blivit av än, mer än att dopinbjudningarna är skickade.

Nu gäller det att städa bort julen illa kvickt imorgon och skriva på söndag.

Och bilder, det kommer senare när det är ljust ute...

Okej mamma

Jag förlåter dig för sprutorna. Bara du busar lite extra med mig!

Tre månader

Grattis Nils på din 3-månadersdag!

Tiden går så fruktansvärt fort. Nu kan du skratta så att du kiknar, stoppa hela handen i munnen och gripa tag efter saker.

Som en present får du vaccinationssprutan.

Och ligga på vågen en stund som passerar 6,2 kg med råge...

Godmorgon!

Den här veckan ska jag försöka hinna:

Städa ut julen
Skicka dopinbjudningar
Skriva klart och skicka in bokmanus igen

Och naturligtvis allt det andra, vanliga...

Väntan

Han var en riktig nappkille.

Men viljan att få den där skylanderfiguren var större. Och som jag skrivit tidigare lämnade han napparna till björnbusarna så fort han träffade dem, fick björnbusar i mjukisformat.

Skylanderfiguren skulle ligga där i brevlådan när vi kom hem. Vi hade ju beställt den redan före jul.

Och nu har han väntat. Och väntat. Och väntat.

Kollat brevlådan.

Sagt att han ALDRIG kommer att få den. Upprepade gånger. Aldrig, aldrig, ALDRIG.

Frågat. Kollat. Väntat.

Och fast jag ringt minst tio samtal har den fortfarande inte kommit. Den finns någonstans på vägen mellan leksaksjätten och lille Tage.

Vad ska den före detta nappkillen tro? Han som i vanliga fall har så svårt för igår och imorgon. Hur långt är det egentligen kvar?

Det undrar vi allihop.

Nyanser av jullovet

Det är definitivt slut för den här gången. Ledigheten - i alla dess former.

Det är slut på festligheterna iklädd nyårsstassen.

Och det är slut på tomtandet.

Det är slut med tv-tittandet i tid och otid.

Det är slut på alla förberedelser och bestyr.

Det är slut med lilltomtens tupplurer.

Och absolut slut på försoffandet.

Jullovets sista dag

fick sluta med att vi kraschade ut julen pepparkakshuset. Julen är alldeles för svår att avlägsna från vårt hem, särskilt granen - oavsett hur långt före jul den stod där.

Det var en bra sista dag. Imorgon börjar mammaledigheten på egenhand med Nils igen. Det blir inte dumt det heller.

Bakåtblick

Jag blickar väl bakåt på 2013 då. Och gör kanske några smärre förändringar från tidigare års original. Eller inte.

Årets bedrift: Att vi ror runt vår fyrbarnsfamilj i ett ständigt kaos.

Årets bittra: Kanske att dagarna med min sista bebis går så fort så fort och att jag såklart vill att han ska bli större men ändå bevara honom i sitt nuvarande perfekta bebisskick.

Årets bästa semester: Trots alla fina vinterdagar är det lätt sommarsemestern på ca två veckor i Finland, Stockholm och Norra Värmland.

Årets nytillskott: Lille fine Nils.

Årets förlust: Tid, tid och åter tid. Dygnet borde ha minst fem timmar till.

Årets vuxenpoäng: Mammalivet med alla blöjbyten, lämningar och hämtningar på skola och dagis, det enorma tvättberget, idrottsaktiviteterna... och allt det andra.

Årets fysiska förändring: Graviditeten förstås. Och tiden efter förlossningen.

Årets läsupplevelse: En personlig refusering från ett känt förlag. Ett litet hopp har tänts.

Årets insikt: Att ta vara på alla stunder, stora som små, som är guld värda för att väga upp andra jobbigare saker.

Årets besatthet: Loppisarna och med dem alla retroprylar. Och Tradera kanske.

Årets fest: Min kusins bröllop.

Hilda och Einar blickar bakåt och neråt i gondolliften på väg upp i backen. På skidorna hänger jag knappt med dem längre, det är ofattbart!

Busarna

Tage bestämde sig i våras. Så fort vi hade åkt från Norra Värmland och björnbusarna gått i ide sa han att det var just till dem han ville lämna sina nappar.

 

Nu är vi här igen efter sisådär 8 månader. Han packade in sina mest älskade i ett sjörövarpaket och det tog högst 5 minuter tills han hittade en björnbuse i backen. Mamman var inte med och pappan hann inte ens få upp kameran.

 

 

Sen fick han köpa två mjukisvarianter. På kvällen när han sörjde som värst hatade han dem.

Idag var det skattjakt med björnbusarna. Skatten var godis, Tage mycket mycket nöjd. Hoppas saknaden blir lättare ikväll på nyårsafton.

 

 

Gott nytt nappfritt år!

Snöigt i backen

Nästan bara tack vare alla snökanoner går det att åka skidor. Härligt i alla fall att vara ute hela dagarna.

Hälften av barnen

på bilden genomskådade tomten i år.

Men man kanske ska se det som ett sundhetstecken? Den äldsta har dessutom ett ganska påklistrat leende.

Och för övrigt har allt gått i en rasande fart. Det verkar inte finnas en enda julklapp som inte funnits på vårt vardagsrumsgolv och vi har inte passat en enda mattid på hela julen. Puh.

Så god fortsättning!

Hahahahaaaaa!

Skulle mamma vara sjuk?

Vad betyder egentligen det? Kanske att vi har det här roliga täcket i soffan hela tiden?

Hurra, säger jag.

Att förta sig i julruschen

Vilken tur att vi pyntade huset med tomtar för ett par veckor sen. Och vilken tur att vi klädde granen och slog in klapparna.

För det är inte så lätt att göra något nu.

Med 39 graders feber och så ont i alla tänkbara bihålor som finns på högersidan. Det blir till att ta det lugnt mitt i ruschen. Titta på när andra fixar. Koncentrera sig på amning vilket är tillräckligt ansträngande för en helt utslagen mamma.

Senaste dagen i full fart hann vi i alla fall med att tömma barnens sparbössor på Mediamarkt OCH gå på Jul på Liseberg.

Nu har de varsin surfplatta redan innan jul. Och de är rörande överens om vad de ska ha för bakgrundsbild på skärmarna.

Vem? Favoriten förstås.

Men Nils!

Vad är detta? Pyjamas mitt på ljusa dagen!? Det var slött.

Av mamman.

Jul(grans)stämning

Vi sparar oss inte i år. För varför vänta när man varje år storsörjer att granen ska ut?

Den här stora familjen behöver varje eventuellt tillfälle till julstämning innan jul. Man vet nämligen aldrig när det infinner sig.

Idag hade vi i alla fall några riktigt fina ögonblick med julstämning när vi advenstfikade, klädde granen och tände tomteblossen.

Den minste lille Nissen sov hela kvällen. Men framåt elvasnåret njöt han också av den nyklädda granen och sin tvåmånadersdag.

Snart ska shoppas

redan innan julafton...

Har man sparat hela året kan till och med han som inte sålt på Tradera ha råd med en surfplatta.

Barnen har sålt jultidningar

Nästa år är det ytterst tveksamt om jag visar dem jultidningsbroschyrerna. Flr just nu känns det som om vi skulle behöva bygga om köket.

Hilda valde en popcornmaskin och en spunnet socker-maskin och Einar valde en mjukglassmaskin.

Tjoho vilka barnkalas vi kan ha...

Nej, jag ammar inte

alla bara för att de ligger i amningskudden...

Och visst är det lite konstigt att den enda i familjen som visar tendenser till avundsjuka är en katt?

Utsikten

ser ut såhär idag.

Hilda kom hem med en så fin skylt igår för adventstider med mycket tända ljus. Sen började det snöa. Och snöa. Och snöa...

Det måste vara det här som är fredagsmys.

Hjälpsamt

Det var simskoleavslutning i måndags. Alla badade utom lille Nils men han behövde hjälp med att få på och av ytterkläderna.

Den här hjälpen är så söt så man glömmer sekunderna av gallskrik innan, tröttheten och svetten som bryter fram i den alltför varma miljön och förundras över allas vilja att ta omhand.

Början av hemmaveckan

kan se ut så här.

Måndag - pappan jobbar hemifrån. Ibland hinner han bebisgosa lite. Då är alla väldigt nöjda.

Tisdag ser ut så HÄR. Vi har en härlig frukosttradition som närmast är en brunch eftersom den sällan slutar före ett på dagen.

Onsdagar gör jag olika saker men nästan alltid blir det ett loppisbesök. Idag blir det hemmajobb. Med tvätt, julsaker, matförberedelser och mailväxling.

Lite panik

för att inte allt ska hinnas med innan jul har jag. Alla år.

Och hur lätt är det egentligen att hinna med när helgerna fylls av hårklippning, träningar, bebisumgänge och andra trevligheter?

Men vi fick adventsfika till slut. Med mossa i stakarna och lussekatter som Hilda bakat hos en kompis, egengjorda pepparkakor och en och annan liten tomte vid bordet.