Nöjda barn

och vuxna frossade i lördags, på årets första julbord.

Det var julmat, kakor och godis så det stod härliga till.

Här hemma har vi inte slängt ut julen alls än, även om det verkar vara en växande trend. Vi har väl aldrig gjort något i god tid? Och ljusen är ju så fina i allt det mörka.

Nä, jag får väl ta och rycka upp mig

och åka och köpa en bil eller nåt.

Är så trött på bilen som nu är helt mörk på hela instrumentpanelen hela vägen till jobbet. Vad gör man? Jag la mig stadigt bakom en lastbil eftersom det är omöjligt att veta i vilken hastighet man kör... Alla mätare står på noll.

Och observera att det är bästa bilen jag pratar om. Den andra står i garaget, utan att starta, och om den hade startat hade den inte gått att köra ut på grund av gatstensprojektet.

Familjen och smurfarna

Resten av familjen fick stanna hemma idag efter trettondagsfirande i helgen när jag begav mig för att hälsa på mamma och pappa och uppvakta min kusin.

Barnen var mycket nöjda med att Peter tagit med sig smurfhuset och alla smurfarna från det ljuva 70-talet - eller möjligen början av 80-talet hem.

Helgen har varit intensiv, imorgon börjar vardagen igen och jag undrar verkligen hur allt ska bli i vår.

Det tänker jag på nu, här hemma i föräldrahemmet. Och överhängande är förstås oron för mamma.

Tänk på smurfarnas tid på 70-talet, eller som sagt kanske 80-talet. Vad problemfritt allt var då. Alla man kände var friska och man var odödlig, hyfsat vig och vågade klättra 20 meter upp i vilka träd som helst. Man höll reda på sig själv och ingen annan fast egentligen var det de vuxna som höll koll, man arbetade inte och man vaknade pigg och glad om morgnarna. När vi slutade nian klädde vi till och med ut oss till smurfar, cyklade runt och sjöng "saft, saft, hallonsaft" och hade hela livet och sommaren framför oss.

Det är annat nu. Glada stunder, ledsamma stunder - visst går det upp och ner, men framför allt är man vuxen. Mer än någonsin. Och om man blir starkare för varje sak som händer vete sjutton, men mer ödmjuk blir man nog. Inför livet, med sina härliga och sorgliga ögonblick, dagar som passerar, glädjeämnen och ledsamheter...

Jag menar inte att jag vill tillbaka. Skiftningarna är väl det som gör livet? Nu är det tungt bara.

Ge mig lite hallonsaft och vänd uppåt, säger jag.

Färgångor i lungorna och skidåkning i benen

Barnens möte med Björnbusarna. Senare åkte Hilda och Einar till och med lift med Björnbusarna.

 Ja, det är förstås inte bara en dans på rosor att just ha köpt ett fritidshus med renoveringsbehov. Man kan ju inte enbart ligga i med skidåkningen. På kvällarna hålls vi i köket och målar luckor, målar lister, målar väggar och målar snickerierna runt luckorna.

Men som vanligt hinner vi inte lika långt som vi tänkt och trott och jag tänker inte visa några före- och efter-bilder. Det går framåt och blir fint i alla fall. Och som mamma brukar säga: Ingen tar det ifrån oss!

Händerna på knäna så blir det ett naturligt framåtlut i backarna

Vi är snart tillbaka. Om mindre än en och en halv månad är det sportlov. Tills dess får vi leva på de här fina skidminnena och barnens framgångar i backarna.

Korvpaus

Hilda är säker på att den första backen hon åker på sportlovet kommer att vara den röda ända uppifrån toppen. Tage svänger på höfterna inomhus, drar ben och fötter längs golvet och visar "såhär åker jag skidor!" och Einar åker bäst i familjen, omöjlig att hänga med när han svischar ner i fina svängar.

Bäst att böja sig, ifall man skulle blivit lite större i och med det här med kunskaperna i skidåkning

Långberget bjöd

på riktigt hyfsade spår med tanke på tövädret.

Och en god eftermiddagslur för vissa.

Årets

Och här kommer årslistan för 2012.

Årets bedrift: Att vi strävar så många timmar varje dygn för att ro runt allt som småbarnsfamilj med alltför mycket förvärvsarbetande

Årets bittra: Att mamma blev sjuk i december

Årets bästa semester: Norrut, helt enkelt

Årets nytillskott: Det gamla fina huset i Norra Värmland, som blev vårt fritidshus. Frågar jag barnen är årets nytillskott garanterat paddan.

Årets förlust: Jag önskar att det var bilen som står i garaget, som inte går att starta, som inte har vinterdäck, som inte går att köra ut för att vi lägger gatsten och som inte ens får ligga på blocket längre.

Årets vuxenpoäng: Det ständiga planerandet som är enda sättet att få livet att fungera

Årets fysiska förändring: Den från otränad till vältränad under Tjejvasan och Göteborgsvarvet till otränad igen under slutet av året...

Årets nya kändisförälskelse: Laleh

Årets mest gåshudsframkallande låt: When I held you med Moa Lignell - förmodligen är den inte ens årets låt men den växte en dimension när jag hörde den i skolans luciatåg och gör mig extra varm om hjärtat i vinter.

Årets läsupplevelse: Det finns både få och många. Det är ytterst sällan jag läser en hel bok som min livssituation ser ut just nu. Men en ny Hus och Hem och 10 minuter i soffan är bland de bästa stunderna ibland.

Årets insikt: Kanske den jag lärde mig redan förra året - man ska leva för varandra och i nuet.

Årets teve-besatthet: Så mycket bättre

Årets fest: Varje tisdagsloppis är en fest.

Gott Nytt År!

Traditionsenligt brukar jag göra en lista över året som gått, men ska jag hinna skåla med min man och vara någorlunda trevlig på tolvslaget får jag ägna mig åt listan imorgon istället.

Eller så avrundar jag bara med att säga att 2012 har varit ett positivt år för oss, där en del till och med gått oss väl i händerna - som huset vi sitter i till exempel. Synd bara att det skulle få ett så snöpligt slut. Tankarna finns hos mina föräldrar och vi hoppas att 2013 och många år framöver får en massa glädjeämnen!

Lagom till nyår

klädde vi vår lilla gran i fritidshuset ikväll. Den hade åkt med bredvid takboxen i 40 mil - vi såg faktiskt inte någon annan på vägen upp med samma last.

Hur mysigt som helst blev det i alla fall i vardagsrummet och fullt av granpynt fanns det i en låda i klädkammaren. Det var bara toppstjärna som saknades men vi hittade en lagom stor tomteluva. Eftersom granen hade två toppar hittade vi ytterligare en lagom stor tomteluva att sätta bredvid den första.

Sedan sa Hilda:

-Det är väl tur att granen inte står framför ett fönster i alla fall. Då syns den ju inte.

Tages premiäråk

ser ut så här.

Kanske kan vi ta med honom i sele upp i de större backarna om ett par dagar. Oväntat fast ändå inte, han vill samma som sina syskon och har grym kroppskontroll trots bara två och ett halvt år på nacken.

God morgon

sa två älgar och två rådjur i grannens trädgård i morse.

Superhjältarna

Barnen förvandlades till superhjältar på juldagen när vi öppnade det härligt stora amerikanska paketet. Morgonen efter hittar jag Einar med sitt nya skylanderspel iklädd hela superhjätemunderingen direkt på morgonen.

Kanske kan de överföra lite superkraft till mormor när vi hälsar på henne på sjukhuset idag på väg upp till Norra Värmland.

Julefriden

har infunnit sig, den när alla leker med sina julklappar och vi vuxna går runt och myser.

"Jag var inte rädd för den stora röda tomten" sa Tage.



Legopyssel på juldagen

Men julen blev annorlunda i år på flera sätt.

Nu bor en oro här också, som gnager och skaver. Min mamma fick opereras i magen igår akut och det är svårt att tänka på något annat.

God Jul

Ett sista lussande

blev det igår på mormors födelsedag.

Nu laddar vi om inför dopparedagen!

Vems idé

var det egentligen att börja slå in julklapparna ikväll inatt?

Herregud vad trött jag är nu.

Men visst var det effektivt när de ändå var framme för inventering?

Varje år drömmer jag om en härlig uppesittarkväll den 23:e med bara tv och fika i soffan. Än lever drömmen. Det gäller bara att ligga i under många timmar om dygnet alla dagar innan.

Surdegsbrödet är i alla fall färdigt

inför julen, och ligger i tryggt förvar i frysen, sedan det här tillfället för drygt en vecka sedan.

Glada hemkunskapslärare på kurs på Ester Mosessons hotell- och restaurangskola

Vi bockar av

allt som ska göras innan julafton på en lång, lång lista.

Det här är till exempel en punkt. Klippa Tage.

Synd att han tog det hela på så stort allvar att han själv grabbade trimmern och kapade riktigt kort på ett ställe.

På hal is?

Huvudvärken försvann när snöstormen la sig - tänk att jag aldrig lär mig att jag är överkänslig mot väderväxlingar och tryck. Det är en aha-upplevelse varje gång. Tungt tryck över panna och ögonbryn och när väderomslaget kommer är det förvånande, och en lättnad förstås.

Så vi började helgen med Einars hockeylekis och sen allmänhetens åkning för hela familjen (och andra familjer). Det är så härligt att se även lille Tage stå på skridskorna, med hjälp men ändå.

Sedan dess har vi varit på julgalej i olika former hela helgen. Utan kamera dessvärre men inte utan julstämning!

Jultröttheten

Jag beklagade mig för huvudvärk på jobbet idag och tog en extra kopp kaffe. Kanske är det för lite sömn, funderade jag, varpå en kollega (som tror att hon minns småbarnslivet) säger:

- Ja, det är ju en hel del pyssel med julklappsinköpen när barnen är små.

Ha. Om det ändå vore så väl att man hann köpa julklappar...

Den stora lilla lucian

förberedde sig i morse på framträdande i skolmatsalen.

Och när jag kom hem från jobbet vid 19:30 såg hon likadan ut fortfarande. Sedan frågade hon om hon fick sova i lucialinnet.

Jag sa nej förstås. Någon måtta får det väl vara även för lucior.

Luciafirande

Tänk att vi hade de finaste tomtarna i år igen!

En med skägg och en med tomteluvan så åtsmitande som vore den en badmössa...

Att komma hem från en kurs

i bakning på riktig restaurangskola påminner om när man var liten och visade upp något riktigt fint man gjort för sina föräldrar.

Peter skar upp bröden med ett stort leende på läpparna. Det är sånt som gör en riktigt varm inombords.

Nu har vi dessutom en surdeg att mata i kylen, croissanter och knäckebröd och ett rågbröd. Jag är helt slut.

Tatuerar killarna

idag, och återhämtar oss efter Hildas julpyssel igår...

Får det lov att vara en lussekatt efter gröten?

Årets julkort

togs idag.

Därav trädgårdsvandringen med luvan

och hightech-tomtarna...

Släpp in oss nu då!

Vi har ju varit ute minst tre minuter.

Och det är för j-a kallt.

Såja. Bättre! Jag sätter mig här bredvid TV:n, så att ni garanterat ser mig hela tiden. Och jag er. Då är jag förberedd om ni skulle slänga ut mig igen.

Dörrkransen

som jag pysslade på församlingshemmet häromkvällen kostade 100:- i materialkostnad. Lite förvånad blev jag över att det var så dyrt.

Man är ju van att handla billigt va.

Som igår kväll när de hade 50% på loppisen och jag betalade precis samma summa som för dörrkransen för en hel kaffeservis.

Men fint blir det. Både på dörren och vitrinskåpet.

Adventspyssel

från i helgen.

Vinter i all ära

för det är ju fantastiskt vackert just nu.

Men det är ju så himla olägligt att vi håller på att lägga gatsten utanför garaget... Måste skrapa bilen man i vanliga fall har varm och snöfri, måste parkera på grannarnas uppfart och får ännu längre att springa på morgonen när man glömmer hälften av sakerna, måste stå ut med grushögarna och den andra fulheten hos oss.

Se det fina fågelbordet i bakgrunden!

Igår jobbade jag på landet och fotade snöiga sliprar och snöiga träd och en del hungriga fåglar, för att lägga upp på hemsidan. Snölandskapet är slående vackert så länge jag inte tänker på stenar.

-Jag vill spela hockey i resten av mitt liv,

sa han efter första gången han varit på hockeylekis.

Hejaklacken högst upp på läktaren

Vätskepaus

Han med ljusa byxor

I lördags var det dags för hans andra gång. Komiskt nog frågade han på hemvägen:

-Hur gammal tror ni jag kommer att bli?

23 dagar kvar

1:a december avverkad. Den gick så fort att inte ens ljusen hann brinna ner till tvåan...

Imorgon får det bli eftertänksamhet och stillsamhet som gäller. I alla fall innan julkalendern kl 8:45.