Först färdas genom Värmlandsskogarna och närma oss klockslaget. Landskapet blir allt finare med sina höstfärger och Klarälvens dalgång. När det är som vackrast svänger vi av med lastbilen, skumpar in bland de gamla husen, uppåt mot bergen och där i gläntan ligger det.
Därinne finns inga julklappar men skåpen är fulla av porslin, tvättstugan full av gamla trasmattor och korgar och kärl, skafferiet har plåtburkar och brödrosten vi inte vågade hoppas skulle lämnas kvar och assistenten från 60-talet, garderoben full av glas i olika storlekar och former, linnedukar, plädar från 50- eller 60-talet, tavlor, den lilla stringhyllan i köket, en byrå, två byråar, ett symaskinsbord, ett helt gäng stolar, julsaker...
Det ÄR lycka!
Som att gå på loppis fast själv ha den fast inte behöva betala och aldrig sett det förr men ändå fått glimta men knappt vågat hoppas...
Aaaahhh. Vi har gjort ett sånt fantastiskt fynd.
Kanske skulle inte alla tycka det. Kanske skulle en del tycka att de hellre haft ett tomt och luftigt hus med gapande garderober, men vi är ju inte såna. Vi vill gå på vår egen loppis och plocka ihop det vackraste.
Vi fäster de nya nycklarna i våra knippor och går till kvarterskrogen och äter. Fnissar åt kyparna som lika gärna skulle kunna vara en och samma med den tysk/holländska brytningen. Går hem igen och fortsätter packa upp och botanisera bland skåpen. Tänder en brasa.
Sjunger lite. Kärar ner oss i nya möbler eller en gammal ugnsfast form. Vill inte gå och lägga oss fast vi är trötta som små barn.
Första dagen i nya huset. Bästa dagen. Eller bara början på många fler bästa dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar