tvekade lite, men gick sedan fram till Amanda, som omedelbart kände igen mig och kramade mig hjärtligt.
Hon var oerhört trevlig och så lätt att prata med att det blev mässans absoluta höjdpunkt för min del. Ändå grämer jag mig såå mycket för det faktum att hon presenterade mig för såväl sin redaktör (tror jag det heter) som sin förläggare, som en blivande författare. Och när jag fick chansen att säga vad jag skriver så svamlade jag istället bort den.
Aldrig har jag varit så snubblande nära de som sitter där med manushögen varje fredag, och längtar efter det där manuset som bara kommer en gång vart tredje år och ger dem gåshud.
Det är väldigt svårt att förlåta sig själv det här. Det är så svårt att gå vidare när jag så lätt skulle kunna blivit ombedd att skicka in det där manuset jag just sålt in under min lilla presentation.
Jag tror jag måste ta revansch. Sluta snacka. Skriva.
2 kommentarer:
Men alltså, det var ju jag som satte dig lite dumt på pottkanten *skäms*.
Fast hoppas det var en positiv upplevelse på det stora hela? Jag tror det är bra att se att Sveriges bästa redaktör och förläggare "bara" är människor, att man kan jobba med dem. Att det är ett jobb.
Ja?
Underbart att du kom. Greta har lags beslag på båda presenterna ... Felix fick mutas med ahlgrens bilar för att släppa sin. SÅ fina. Tack.
Nej, du satte mig inte på pottkanten! Lite pushning behöver man ju verkligen (höll på att skriva på gamla dar här). Det var en superpositiv upplevelse och nu tänker jag "Nu jäklar!" Så här nära har jag aldrig varit. Nu skriver jag. Ja?
Har faktiskt världens idé också!
Kul att barnen gillade dem!
Skicka en kommentar