Blöt skolavslutning

Himlen öppnade sig verkligen när klass efter klass framförde sina fina sommarsånger utomhus på Hildas skolavslutning idag...

Tur att det fanns en härlig fikabuffé att trösta sig med därinne.

- Mamma, jag vill ha en barr-barr-barr!

säger Tage när jag steker pannkakor.

Jag har inte den blekaste aning om vad han menar.

- Va, vad vill du ha?

- En barr-barr-barr, sa jag väl, säger han som om det är världens mest självklara sak.

Jag vänder pannkakor och funderar febrilt på saxar och annat som finns i kökslådorna. En barr-barr?

- Kom! säger pojken och går före mig genom hallen, ut i gruset och bort till rabarberna.

- En sån! Han pekar på den största.

- Jahaa, en rabarb! säger jag och förstår precis.

- Den största, säger han. Kan jag få socker också?

Det får han. Och hans syskon också. En härlig stund på trappen innan sockret är överallt.

Den nya dimensionen

ser ut så här.

Imorgon får det bli

en ny dimension här på bloggen.

Det känns som det börjar bli dags att lägga ett och annat kort på bordet.

- Att vi inte var bjudna på det där bröllopet

sa Hilda när hon såg på TV igår. Då hade ju till och med barn fått komma, fortsatte hon och avgudade den lilla stolen Estelle satt på i kyrkan.

Men vi har gjort annat trevligt i helgen.

Tittat på utsikten som andra pampiga höjdare till exempel.

Tre barn och en gunga

Trevligare än så blir det väl inte?

 Skulle vara med en glassbåt i varsin hand också då.

En lång cykeltur

Einar ärvde Hildas cykel för några veckor sen. Trots att den är perfekt lagom har han inte provat den, snarare ogillat den.

När vi vaknade i morse sa vi att vi skulle göra en utflykt till ett ställe fem kilometer bort.
- Då tar jag sparkcykeln, sa han.
- Det går inte, sa vi.
Han skrek i högan sky en stund utan gehör.
Senare gick han ut och tränade.

När hela familjen var iväg vid elvasnåret bar det av åt både ena och andra hållet i början. Ut på gräset bredvid cykelbanan, eller halvvägs ner i bäcken på andra sidan. I nedförsbackarna var han livrädd. Men efter ett par kilometer gick det allt bättre och på hemvägen viskade han till mig:
- Jag är liiite bättre än Hilda. Kolla nu i uppförsbacken!

Så tog han fart och svischade förbi henne även om hon låg så långt åt vänster hon kunde.

Klockan hann bli 16 innan vi var hemma. Behöver jag säga att det somnades gott ikväll?

En i knät och en i busken

Nog är de olika, våra kissar. Men ändå lika.

Favoritplatserna till exempel. Morris har favoritplatsen knät. Mattes knä eller gästernas knä. Ibland husses knä. Det spelar ingen som helst roll om jag skulle råka sitta på en pinnstol. Då tar han bara bordet som fotstöd.

Sunes nya plats är tydligen under den nästan heltäckande hängsälgen. Vi hade just börjat undra vart han egentligen brukar hållas på sistone, när vi lyfte på en gren i vår jakt på en boll. Där.

Som en student

fast i en mindre variant, var han, Einar, på översta raden. Äntligen efter fyra år.

Och elevdemokrati hade de haft, röstat om de ville ha en blomma om halsen eller en burk med såpbubblor. Einar ville haft en blomma, men när tio mot fem blivande små nollor röstade blev det såpbubblor.

Längst ner på bänken sitter Tage i sin ensamhet i prickiga byxor
och kollar in de blivande skolbarnen.

Bebislängtan?

Javisst!

Jag hade lätt kunnat ta med mig lille Olle hem...

Bröllop från vischans bästa sida

 

Inte ett öga tycks torrt när veteranbilen rullar upp på gårdsplanen, passerar den gamla dansbanan och tar ett ärevarv bland gästerna innan brudfamiljen går ur.

Sällan kan väl ett ögonblick bli större än så?

Det kanske är sommarens vackraste dag. Brudnäbben är bedårande. Löftena avläggs tydligt och högtidligt.

Och efteråt de magiska Kent-tonerna.

"Och utan ett ljud
mitt hjärta i din hand
har jag tappat bort mitt språk
det fastnar i ditt hår
Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och färglös som en tår
blir jag
utan dina andetag"

 

 

 

 

Loppisfynden

haglar i takt med att blommorna växer utanför huset.

Ram, 5 kr

 

Rörstrands eldsfasta till fisk, 50 kr

Kanske månadens mest prisvärda: 14 Bakugan för 10 kr, ordinarie pris i leksaksaffären 59 kr/st.

Solhatt med perfekt passform, 30 kr

Skelettet

har seglat upp som Tages favorit sedan han köpte det för en femma i söndags.

Det skranglar och skramlar och tinglar och tanglar innan han kan sova. Idag ramlade huvudet av ungefär i samma stund som pojken slöt ögonen. Med ens var han klarvaken igen och lätt modfälld.

Nu är i alla fall kroppsdelarna på plats och alla kan sova gott.

Det våras

i trädgården! Ja, nästan somras om man tänker på hur snabbt gräset växer. Och blommas!

 

 

Fast potatisen, den sattes först igår kväll vid halvtiosnåret... Det blir knappast från det egna landet till midsommar av det.

Gårdagens loppis

var verkligen obegripligt stor.

Och lyckad.

För lika roligt som det var att fynda en eldfast rörstrandsform var det att se barnen köpslå bland loppisprylarna.

Till och med Tage var en medveten shoppare, när han inte flög i vagnen över trappstegen i Kungsladugård.

Eller var showartist på italienska restaurangen Enoteca Maglia på Mariaplan.

En härlig Mors dag - Grattis alla mammor!

Den här morsan

har önskemål om att åka hit imorgon!

Det kan man kalla Mors dag.

Bowlingpremiär

blev det för åtminstone två av tre barn idag.

Och resultatet blev lite oväntat, åtminstone enligt mig som kom näst sist...

Nybörjaren

Den glade tvåan i familjen

Urladdningen

Den stolte segraren med resultatlistan i bakgrunden

Ceasar to die for

Det finns inte mycket som slår en riktigt god ceasarsallad. Och när grannen ringer på med fyra krukor sallad är det dags.

Den var faktiskt ännu godare än den ser ut.

Och ser den inte vansinnigt god ut?

Premiärbesök

i det blivande klassrummet. Det är stort att börja nollan till hösten!

Kalasigt

Så kom vi till och med ut på landet igår under det som förmodligen var vårens mest hektiska helg.

Tårta på altanen var smaskens för både stora och små.

Och nu drar vårens slutspurt igång på allvar med avslutningsfester, inskolningsdagar, betygssättningar och allmän förberedelse för terminsavslut. Tur då att varvet är sprunget och kusinen firad!

Göteborgsvarvet

Hettan var tryckande idag.

Det var extremt skönt att vara den som hejar istället för den som springer...

Hejaklacken var visserligen en man kort, då Einar hade (bättre) saker för sig, men ack så naggande god.

Och hjälten kom i mål på under två timmar, trots värmen.