Midsommardagen

avlöpte i alla fall enligt vanlig ordning med kyligt väder.

Det hindrade dock inte Tage på minigolfbanorna, vilket jag tyvärr inte har någon bild på. Han slog hole-in-one inför alla oss åskådare, inte bara en utan två gånger på totalt nio banor. Det kan man kalla nybörjartur.

Annars har midsommar varit lyckat

på alla sätt.

Maten, stången, dansen och godiset...

Och än slank de ner i diket...

Det var lögn

att vi kunde fånga alla barn med kransar på bild under midsommarhelgen.

Det närmsta jag kom måste varit det här:

Han är nöjd idag

- världens finaste 6-åring.

Han frågar inte "hade ni bara de här 15 paketen?" som när han fyllde 4.

Han är inte superhjältekillen längre som när han fyllde 5.

Han är nyklippt, han sover räv när vi sjunger och han blir innerligt glad för varje present han får. Han packar sin nya gympakasse full av öppnade presenter för att visa på dagis och han är noga med kassen med jordgubbar och melonklyftor som han ska bjuda på. Han är snäll och vänlig mot sina syskon.

Han strålar!

Grattis älskade Einar!

Det börjar arta sig

både här och där i huset...

Snart flyttar han till stora sängen och brorsans rum

Tur att man har så många födelsedagar att sätta som deadline.

Konstigt med presenter som ska packas in, de har en tendens att aldrig ta slut.

Förberedelser

Nu är det hysteriskt mycket förberedelser som gäller varje ledig minut kommande dagar.

Det kan ju inte bli annat med 6-årsdag på torsdag och midsommarafton på fredag. Särskilt när vi åker iväg på midsommarafton i tio dagar framöver och ska packa förutom matförberedelser och tårta för pojken att bjuda på både torsdag och fredag, diverse städning, paketinslagning och en oändlig massa tvätt.

Som tur är har jubilaren släppt idén om att bjuda på hembakta bullar på dagis på torsdag.

Och som tur är städade vi lite innan finnarna kom.

Före

Efter

 Även om inte alla rum ser ut så här, varken före eller efter, om nu någon tror det.

Ajöss med den

tills nästa sommar då.

Det var bestämt sista gången jag både drog upp och ner dragkedjan med den här kaggen.

Bowlingkalaset

för den blivande 6-åringen var väldigt lyckat.

Förutom möjligen att inte huvudpersonen fick mest poäng på bowlingen, även om han släppte det rätt snabbt.

 

För det var ju så mycket annat som vägde upp. Som presenterna och tårtan och kompisarna.

Helgen med finländarna

har varit toppenbra.

Och snart kommer vi och hälsar på dem, så det gällde att fråga ut dem om finlandsbåten och andra tips...

Blöt skolavslutning

Himlen öppnade sig verkligen när klass efter klass framförde sina fina sommarsånger utomhus på Hildas skolavslutning idag...

Tur att det fanns en härlig fikabuffé att trösta sig med därinne.

- Mamma, jag vill ha en barr-barr-barr!

säger Tage när jag steker pannkakor.

Jag har inte den blekaste aning om vad han menar.

- Va, vad vill du ha?

- En barr-barr-barr, sa jag väl, säger han som om det är världens mest självklara sak.

Jag vänder pannkakor och funderar febrilt på saxar och annat som finns i kökslådorna. En barr-barr?

- Kom! säger pojken och går före mig genom hallen, ut i gruset och bort till rabarberna.

- En sån! Han pekar på den största.

- Jahaa, en rabarb! säger jag och förstår precis.

- Den största, säger han. Kan jag få socker också?

Det får han. Och hans syskon också. En härlig stund på trappen innan sockret är överallt.

Den nya dimensionen

ser ut så här.

Imorgon får det bli

en ny dimension här på bloggen.

Det känns som det börjar bli dags att lägga ett och annat kort på bordet.

- Att vi inte var bjudna på det där bröllopet

sa Hilda när hon såg på TV igår. Då hade ju till och med barn fått komma, fortsatte hon och avgudade den lilla stolen Estelle satt på i kyrkan.

Men vi har gjort annat trevligt i helgen.

Tittat på utsikten som andra pampiga höjdare till exempel.

Tre barn och en gunga

Trevligare än så blir det väl inte?

 Skulle vara med en glassbåt i varsin hand också då.

En lång cykeltur

Einar ärvde Hildas cykel för några veckor sen. Trots att den är perfekt lagom har han inte provat den, snarare ogillat den.

När vi vaknade i morse sa vi att vi skulle göra en utflykt till ett ställe fem kilometer bort.
- Då tar jag sparkcykeln, sa han.
- Det går inte, sa vi.
Han skrek i högan sky en stund utan gehör.
Senare gick han ut och tränade.

När hela familjen var iväg vid elvasnåret bar det av åt både ena och andra hållet i början. Ut på gräset bredvid cykelbanan, eller halvvägs ner i bäcken på andra sidan. I nedförsbackarna var han livrädd. Men efter ett par kilometer gick det allt bättre och på hemvägen viskade han till mig:
- Jag är liiite bättre än Hilda. Kolla nu i uppförsbacken!

Så tog han fart och svischade förbi henne även om hon låg så långt åt vänster hon kunde.

Klockan hann bli 16 innan vi var hemma. Behöver jag säga att det somnades gott ikväll?

En i knät och en i busken

Nog är de olika, våra kissar. Men ändå lika.

Favoritplatserna till exempel. Morris har favoritplatsen knät. Mattes knä eller gästernas knä. Ibland husses knä. Det spelar ingen som helst roll om jag skulle råka sitta på en pinnstol. Då tar han bara bordet som fotstöd.

Sunes nya plats är tydligen under den nästan heltäckande hängsälgen. Vi hade just börjat undra vart han egentligen brukar hållas på sistone, när vi lyfte på en gren i vår jakt på en boll. Där.

Som en student

fast i en mindre variant, var han, Einar, på översta raden. Äntligen efter fyra år.

Och elevdemokrati hade de haft, röstat om de ville ha en blomma om halsen eller en burk med såpbubblor. Einar ville haft en blomma, men när tio mot fem blivande små nollor röstade blev det såpbubblor.

Längst ner på bänken sitter Tage i sin ensamhet i prickiga byxor
och kollar in de blivande skolbarnen.

Bebislängtan?

Javisst!

Jag hade lätt kunnat ta med mig lille Olle hem...

Bröllop från vischans bästa sida

 

Inte ett öga tycks torrt när veteranbilen rullar upp på gårdsplanen, passerar den gamla dansbanan och tar ett ärevarv bland gästerna innan brudfamiljen går ur.

Sällan kan väl ett ögonblick bli större än så?

Det kanske är sommarens vackraste dag. Brudnäbben är bedårande. Löftena avläggs tydligt och högtidligt.

Och efteråt de magiska Kent-tonerna.

"Och utan ett ljud
mitt hjärta i din hand
har jag tappat bort mitt språk
det fastnar i ditt hår
Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och färglös som en tår
blir jag
utan dina andetag"