Titta!

Vilket ungt och snyggt par!

Borde man inte rama in dem?

Nu öppnar vi en låda Paradis

och summerar veckan.

En genomförd "skolans dag" med loppis på Hildas skola.
En sommarfest med medhavd picknickkorg och frökenpresenter på killarnas dagis.
Betygsättning för min del.
Övertid för Peter.
En helg i renoveringens tecken, med en så gott som "färdiggolvad" vind.
En grillning hos grannen.
Ett kalas för Einar.
Ett antal cykelturer och en punktering för Hilda.
Lekkompisar.
Såpbubbelblåsning.
Studsmattehoppning.
En tur till lekplatsen.
En tur till godisaffären.
Fem träningspass för mig.
Fyra träningspass för Peter.

Det är vad jag kommer på på rak arm. Och så undrar en annan granne om vi inte varit hemma under veckan.

Till och med surdegsbagaren har lämnat mig

ensam kvar här i köket med mina funderingar.

Och de är inte att leka med.

Förutom kommande barnkalas och diverse smårenovering, plantering och annat husligt, funderar jag på ett skrivprojekt jag har och faktiskt får betalt för, för första gången i mitt liv. Inte mycket men i alla fall. Jag har själv satt priset.

Och så funderar jag på att lägga till 5 km till mina hittills 37 km den här veckan i löpning. Då skulle jag komma upp i en äkta mara. Förmodligen kommer jag aldrig närmre än så.

Drömreklam

-Mamma, mamma, de har öppnat dörrarna till 700 000 jobb!
Hilda har slagit upp ögonen när jag tror hon somnat.
-Va? Vilka har gjort det?
-De på TV!

Arbetsförmedlingen har lyckats. Hon fortsätter att berätta om köket hon såg när de tittade in genom ena dörren och de som jobbade därinne. Jag blir tvungen att ropa på Peter för jag hittar inte ord att förklara vad begreppet öppna dörrarna (när man dessutom är för liten för att förstå vad möjligheter betyder) kan innebära förutom på det sätt som visas i reklamen.

Lite irriterad blir man ju på reklam som kan tolkas på det viset. Som barn pratar om. Som föräldrar bloggar om...

Inte ett öga torrt

under den här konserten med efterföljande fika.

Tage tog visserligen chansen att lägga beslag på pappa på en kant...

Gullungar!

Premiär

för svenska jordgubbar. Så goda att vi äter direkt ur kartongen. Utan grädde.

Plötsligt kan jag blogga från telefonen igen

helt oförhappandes. Bilden som jag tagit med telefonen på Hildas insats som loppisförsäljare tidigare idag råkar bara hamna där igen när jag postar den. Nu blir det mera vardagsblogg och sämre foton igen om det inte bara var en engångsföreteelse. Håll till godo!

Och hur det gick på loppisen? Tja, vi lämnade tre pappkassar och en låda. Kom hem med en ny, rosa gympakasse fylld med leksaker och nyttoprylar som en Alfons Åberg-kruka, bebissaker till docka och en förskräcklig porslinsfigur.

Göra armhävningar

så sent på kvällen..?

Kan du inte ha lite mer fokus på en av dina favviskatter istället?

Med vänlig hälsning

Fjäskpelle

Helgens frestelser

Shoppingglädje

Helg, värme och egenodlat-glädje

Att kunna cykla själv och bli belönad-glädje

Att ta in Liseberg med alla sinnnen-glädje

Ballongglädje

Speljävel-glädje

Saft- och bullfikaglädje

Dags att återgå till vardagen...

En framgångsdag

Följer just nu utvecklingen av Eurovision song contest och känner att det här måste vara en perfekt dag att ha lärt sig cykla på.

Och visst har barnen tittat lite avundsjukt på grannkillen som nyss fyllt tre och cyklar utan stödhjul. Men inte kunde man väl tro att lite leksaker från Ullared skulle göra sådan skillnad.

Det var klädutdelning i morse av sköna shorts och sval klänning efter shoppingrundan igår. I ett annat rum stod varsin önskeleksak de fick titta på men bara skulle få under vissa premisser.

Sent omsider, javisst, men nu cyklar hon fram och tillbaka, fram och tillbaka helt obehindrat.

Klarade 15 varv med tramporna och ska fortsätta öva.

Ner en vända för en kraftig grässlänt ett par minuter tidigare, och sen upp igen.  Fram... och tillbaka.

Och de infriades, för båda.

Euphoria!

Svalkande

Strax innan hade en ledsen och myggbiten Einar somnat i min famn. Vi plockade med den gamla trogna dubbelvagnen och kunde promenera till badet i värmen. Peter jobbade över, Tage höll sig i strandkanten.

Strax efter - första doppet i sjön! För Hilda och mig.

Det är fullt upp

just nu. Mer än vanligt.

Igår kväll gymmet.

Ikväll trädgår´n med trimmern, handskarna och knotten. Uppdatera sig på bloggarna man missade igår. Eventuellt fylla i den 44 sidor långa sifo-undersökningen som damp ner i brevlådan. Tvätta.

Ett tråkigt avslut

Det sista Tage gjorde på Kolmården var att slå ut en bit av en framtand.

Naturligtvis blev det blod, skrik och tårar. Och muntvätt i skrymslet där utfodringen till lodjuren finns. Snyftanden och sömn. Vemodig stämning i hela familjen över tandabiten som flugit iväg.

Kontakt med sjukvårdsupplysningen. Tidsbokning på folktandvården första bästa vardag.

Efter avklarad undersökning fick han passande nog...

en giraff!

Nästan lika fin som de riktiga på Kolmården.

Det börjar bli en utmaning

att hålla barnens tempo, att hänga med deras starka ben och alla snabba vändningar.

Här stillasittande i 26 minuter

Måste nog säga att Kolmården var lika tröttande som göteborgsvarvet. Dessutom har vi avrundat helgen med trädgårdsarbete och födelsedagsfest i sommarväder.

Dags att förbereda arbetsveckan, då.

Ambitionen för imorgon

får nog bli att ta mer djurbilder.

Uppvärmning i Sjötorps klätterträd

Kapten Sjösjuks show med sjölejon

Säker bakom ratten

En runda i egen bil

I Bamses värld

Glädje i överslafen

För vi HAR sett en massa djur, men fotat mest attraktioner här i Kolmårdens djurpark. Och attraktionerna är verkligen över förväntan, inte trodde jag att det skulle vara lika mycket nöjespark som djurpark. För barnen är dessutom det mesta ett nöje, ta bara en enkel sak som hotellsängen!

Vi packar och laddar

inför morgondagens weekendresa till Kolmården.

Alla gör det på sitt sätt. Morris, som visserligen inte ska med, gör det genom att leka med en mus på garageuppfarten med sex skator som publik. Tage som är tokig i skator ställer sig och jublar i köksfönstret och lockar till sig övriga syskon.

Sedan spelar vi memory med vilda djur på datorn, strax innan alla små börjar morrsnarka under täckena.

Det är inte utan att man blir småvild i den här familjen.

Båsa bubba

Tage är galet förtjust i såpbubblor.

Och så liten han är så lyckas han faktiskt med bedriften att blåsa riktiga bubblor.

Det finns till och med bildbevis!

Kvällens höjdpunkt

måste varit den helt fantastiska rabarberkakan med fluffig kardemummamaräng från senaste Allt om mat.

Där dog jag lite av lycka. Över Peters aldrig sviktande lagande och bakande, över vårrabarberna och över sällskapet. Och över att äta upp mig efter varvet.

Tanten tog sig runt!

På 2 timmar och 9 minuter precis som för knappt tio år sen.

Skillnaden är kanske att man är glad också, från början till slut! Och har fler år av träning...

Pappa tog sig också runt lätt, som vanligt!

High five med alla barn, det gäller att ha tungan rätt i mun...

500 meter kvar, tro det eller inte - jag spurtade sen! Fast inte riktigt ikapp Annelie.

Skönt att det är över!!!

Här flödar

kreativiteten...

Eller nej, jag menar teknikaliteten.

Eller som barnen säger. Äntligen fredag och därmed datortid.

Uppladdning

Ikväll försöker Peter göra sitt första inköp på e-bay någonsin. Cykelpedaler till mountainbikecykeln inför cykelvasan i augusti. Det konstiga är att allt sånt kostar mindre än halva priset trots att frakten går på runt 250 kronor.

Själv laddar jag inte alls. Är det kanske det som är att ladda?

Lilla löperskan

sprang ett lopp i skolan idag på 4 km.

Mäkta stolta allihop är vi att kunna berätta att hon kom 3:a i sin årgång, och fick ha sitt namn på listan över alla 1:or, 2:or och 3:or för barnen i 0-an ända upp till 5-an.

Medaljen fingrade hon på mest hela tiden, när vi småpratade lite om loppet här hemma.

- Det var några i 1-an, som började gå så fort de kom ut på vägen, berättade hon.
-Jaha, sprang du om dem i uppförsbacken då, undrade jag.

-Jag springer väl inte i uppförsbackarna heller, morrade hon tillbaka.

Springträning i motionsspåret för någon vecka sen. Observera att det är nerförsbacke.

Kanske är man bara trött

efter fotbollen.

Kanske är man trött efter en arbetssam måndag.

Kanske är man trött av svärmors goda mat.

Hur som helst.

Gääääsp och god start på veckan.

Fotbollskillen har börjat fotbollslekis

och han gjorde det med sann glädje.

- Vill du gå nästa gång, frågade jag.

- Jag vill gå ALLA gånger, svarade han.

Och lillbrorsan, han hade de andra lillbrorsorna där. Hans bästa.

Och syrran, hon körde ett eget träningspass med den andra storasyrran.

Och mamman funderar på att ta med sig kaffetermos nästa gång, så blir det om möjligt ännu trevligare i solen med de andra mammorna.

Pappan, han var på egen fotbollsträning med några andra fotbollspappor.

Vad fint att det känns som vi är en stor förenad fotbollsfamilj nu.

Så surade man i onödan

som en annan barnrumpa.

Vädrets makter gick inte att rå på idag. Därav inte hemmasnickeriets heller.

Hurra, säger jag och dukar snart fram riktigt fint lördagsfika.

Varför känns det

som om JAG förlorar en lördag om inte Peter är hemma?

Kanske är jag en egoist som kom hem från Mary Kay-party igår kväll och från Stockholm förrförra helgen?

Eller så är jag frustrerad över allt här hemma som aldrig blir klart, alla bräder, gipsskivor och färgburkar. 


Eller för att jag inte får ihop det med barnkalaslämningar och sovtider och presenter, städning och middag som ska förberedas, mat som ska handlas.


Eller så är det för att jag är så förb-nat trött.

Med det här grinet

måste väl sjuklingen vara fit for fight igen imorgon?

Den stora lilla damen

här hemma, hon som blir rastlös fort och pendlar mellan sann glädje, ilskna tillrop och ledsna kollapser, hon med lösa tänder och röstresurser som få,

hon var hos skolsköterskan idag.

Blev mätt och vägd, fick kolla syn och hörsel,

och fick sen prata en hel del med sköterskan.

Mot slutet av samtalet kom de in på det här med simningen.

Hon fick berätta att hon kan simma 200 meter bröstsim och 50 meter ryggsim.

- Då kan du vad som krävs i år 5 då, blinkade skolsköterskan.

Mamman log inombords.

Det kanske inte är så konstigt att man blir arg, trött och ledsen flera gånger varje dag just nu.

När det finns andra så talangfulla områden.

Tradition

Vi kan väl göra det här till en tradition? Första maj med 20 grader, strålande sol och lite nybakt på altanen?

Att jag sprang 17 km efteråt behöver inte vara tradition. Inte att Tage fick en flis i foten heller.

Vi hoppade över valborgsfirandet

idag.

För att vi hade simskoleavslutningar.

För att vi var för trötta och frusna.

Och kanske lite för att... deklarera.

Nu känns det skönt att kunna fixa i trädgården och snickra imorgon, utan att behöva ha det där hängande över sig. Och ja, som någon påpekade på facebook, det ÄR rejäla vuxenpoäng på sånt.