Samtidigt som man vill köpa precis allt, ha all fritid i hela världen så att man kan pyssla pyssla pyssla, inte vet om en stämpel passar bäst mot röd bakgrund eller mot brun och just har bestämt sig för hur årets julkort ska se ut så börjar man bli trött i benen, har sett sig mätt på papper i tusentals olika färger och mönster, kommer inte ihåg vart det var man såg de där käcka pennorna, och funderar över hur man ska få tag på den för oss nya produkten "fluffy" som är perfekt till tomteskägg, snötäckta granar eller konstlad grädde.
Magen ropar Ge mig mat, plånboken ekar men man hör inte för pysselsinnet brinner, kreativiteten glöder och man rafsar febrilt i en sista låda mönsterpapper.
Till slut landade vi på en indisk restaurang, pratade katter och jobb och kommenterade kyparen. Så skönt att få sitta... Hemma igen låter jag barnen plocka upp, visar, räknar, redo att börja men har läggningsproceduren att fullfärdiga först. Så händer det igen, samma sak som på mässan, man vill testa allt man köpt, fast det brinnande pysselsinnet har tagit kväll och ögonlocken åker igen, papperen och stämplarna lockar och ropar från bordet, men benen vill inte resa sig ur soffan.
Det tär att köpa pyssel. Fast oj vad roligt det var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar