Han har råkat spilla något, tagit stövlarna på fel fot, varit för hårdhänt mot katten och så vidare, och så vidare - det hinner hända en hel del på en dag - och jag säger till honom något i stil med "du får inte göra så" eller "det var ju dumt" eller "det var ju synd" och så skiner han upp i ett leende och svarar:
-Det gjorde jag för min godhet!
Precis som när katthultspojken kysste skolfröken, det är där Einar har fått uttrycket ifrån, möjligtvis något om bakfoten.
Peter försöker kontra med:
-Du gjorde det av din tokighet.
Utan resultat förstås. Uttrycket sitter som berget.
Hilda däremot tycker att det passar bättre med "av hemlighet" och försöker förgäves få honom att ändra det där med godhet.
När han fyllde två fick han en traktor av mormor och morfar. Han har envist låtit bli att köra den, inte tyckt att han kan, inte kommit underfund med tramporna, ratten, flaket. Idag var grannpojkarna här på fika och när vi var ensamma igen satte han sig faktiskt och körde ett par varv med viss assistans. Han hade förstås blivit inspirerad och det kändes väldigt roligt, äntligen!
Kanske har du redan räknat ut fortsättningen.
Ja, han klev av traktorn, tittade nöjt på den och tömde (förbjudna) lasten på nappen och stenen (inga nappar under leken, inga stenar inomhus).
-Var det roligt att köra traktorn, Einar?
Jag kunde inte låta bli att ställa frågan. Svaret givet:
-Det gjorde jag för min godhet!
Om det gällde lasten eller turen förtäljer inte historien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar