Det har väl aldrig varit lägligare

att sjunga "Uti hundrade år", säger Peter när vi talar om farmor.

Nej, det har aldrig varit lägligare. Idag fyller hon nämligen 99. Det är en helt fantastisk siffra, eller hur?

Hon har varit så glad och uppåt idag, och så fin ryktas det. Hon är en mamma till sju och även om hon hör och ser lite dåligt, så är hon helt med på vad som händer med barnbarnen och barnbarnsbarnen. Hon har bakat de godaste bröd i sin dag, haft de mest välväxande grönsaksland, sprungit upp och ner för trapporna med tvätt och mättat familjens nio magar. Nu sitter hon och låter sig tas omhand, njuter av tillvaron denna den festligaste av dagar och är liksom den enande länken för alla och envar.

-När man är liten och när man är väldigt gammal, då är varje födelsedag så viktig, säger min pappa.

Och nog har det firats idag, med nära och kära och till och med prästen.

-Du ser väl till att hålla dig frisk så att du får fylla hundra, föreställer jag mig pappa säga in i örat på farmor.
Hon brukar svara "Ja, jag vet inte vad jag vill". Det är inte så lätt att vara ensam kvar av sin tid, när inte ens de som är tjugo år yngre orkar med längre, jag kan förstå det.

Men nästa år sjunger vi farmor! Då betonar vi "hundrade" och kramar om dig och finns där. För vi finns där då, eller hur?