På köksbordet låg presenter från mormor och morfar och Teneriffa. Allt var så uppskattat att det noggrant packades ner eller kläddes på för att visa för barnmorskan.
Runt elvasnåret kunde vi sitta med kaffe ute på altanen i soldiset, utan jacka, och prata till punkt medan åtta barn roade sig med vårstädning och andra kollektiva uppdrag runt lekstugan. Eller rättare sagt sju, medan den åttonde snusade gott i vagnen. Einar uppfattade det fina vädret som rena sommardagen och slängde på sig shorts.
Ett sms om paket med nyanlända meandI-kläder kom, vilket innebar en kär återförening med kanintröja och medaljongkjol, nu i rätt storlek.
Mamman kunde sova igen en timme av utebliven nattsömn när barnen tog en rejäl middagslur.
Det var avslutning på simskolan, vilket ingen av oss hade en aning om. Tyvärr blev det av samma skäl svårt att föreviga, men ögonblicket när Hilda simmade hela bassängen utan hjälp och till och med kunde hämta luft ett par gånger, kommer att bäras nära hjärtat hela livet. Det var så oväntat att mina ögon vällde över och Peter var stolt som en tupp. Till och med Einar satt som ett tänt ljus, vilket man ju inte precis kan säga om förra simskoleuppvisningen.
Dessutom har jag fått en blogg-award men den sparar jag till ett senare inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar