Trassel och vänner

Peter har plockat isär datorn, försökt sätta ihop den med en gammal hårddisk och när han startar igen vill det sig inte, fast han tycker att han återställt allt. Han erkänner sitt misstag med ett nervöst leende på läpparna och aningen svettig panna. Jag får lätt panik över alla foton vi inte säkerhetskopierat. E-legitimationerna. Och allt möjligt annat.

Sedan ringer han vännen för datorsupport och problemen ordnar sig efter ett par samtal.

Hur mycket vuxenpoäng börjar man komma upp i när man har vänner till ganska många olika typer av frågor man behöver ha svar på, eller saker man behöver hjälp med? När man har samlat ihop ett datorsnille, en läkare, en bibliotekarie, en pianolärare, ett par socionomer och sjuksköterskor, en talpedagog, en som kan ge gästkort på Hagabadet, en snickare, en sjukgymnast och en revisor, och man dessutom har fri tillgång till ved att elda med, kan man börja åldras i trygghet då? Eller ska vi fortsätta samla? Vänner alltså, eftersom vi har ved.

Det hade varit toppen med en bilmekaniker förstås, en som bodde riktigt nära.

Vad kan vi själva bidra med förresten, för att få dessa privilegier? En middag då och då? Det goda sällskapet?