Och så fick vi till slut ses alla systrar och bröder, svågrar, svägerskor, kusiner, föräldrar och svärföräldrar.
Sjunga "Ja må hon leva", äta god, god mat, fråga om upplevelsen av jordbävningen i Indonesien i veckan, prata om nya och gamla jobb och vasalopp och hjullastare och foton och annat.
Fast så många som det kanske låter är vi inte, men alla var där, utan sjukdomar. Och utan fel på rösten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar