Bäst att skynda sig, tyckte både Hilda och Einar. Beredda med hjälmar och skridskor, en bit upp på läktaren så att de kunde se de andra barnen som redan var ute på isen.
Sedan började en rad tappra försök. Uppriktiga och intensiva för Einar. Försiktiga för Hilda.
Men de intensiva försöken tog slut fort. Einar ville hellre bli körd på stödet efter en stund. Eller sitta bredvid, sparka lite på det med skenorna.
De försiktiga försöken blev allt ihärdigare. Trägen vinner.
Till slut släppte hon stödet och åkte själv, precis innan ismaskinen kom.
Men vi har nära till ishallen och kan åka igen snart. Fast inte på en söndag.
2 kommentarer:
Ah... kul! Det är bara att träna och träna...
Är bara 2 gånger kvar på skidskoskolan här nu och sedan ska det tydligen vara VÅR... Får se om snöstormarna fattar det bara!
Peter har alltid varit så förundrad över det där med ishallar. När det är som mest vintrigt, då stänger de!
Skicka en kommentar