Peter har suttit i telefonkö sedan Flen för att komma fram till en telefonist som kan boka en plats i nya Skyliften i Globen. Han blev för åksjuk av att titta på tider i datorn. Nu tror han att människan i biljettförsäljningen tar minst en kaffe mellan varje person i kön. Känns det inte som han börjar surna till på självaste bröllopsdagen?
Tur vi är framme nu. På centralen alltså. Inte i telefonkön. Jag är liiite höjdrädd. Fast jag försöker att vara lite tyst om'et.
Han sätter luren till mitt öra. Spärrton. Efter typ 60 minuter.
-Skulle inte förvåna mig om hon skulle på lunch nu, säger han bittert och knäpper av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar