Strax innan det där klädköpet såg jag honom stryka över en liten pyjamas för en sådär 2-3 år gammal pojk. På avstånd kunde jag se hans leende sprida sig i ansiktet, hur han släppte ärmen och gick vidare. Jag hade just kommit tillbaka från toaletten och ropade för att han inte skulle hinna gå iväg för långt.
-Tänk vad fin han skulle varit i den där! sa Peter och pekade mot den blårandiga gammaldags skjortpyjamasen. Fast han vill väl bara ha något med Pippi eller Bamse på.
Jodå, sant. Men jag slogs inte av pyjamasens charm där och då utan pojkens pappas. De där ögonblicken, när man fylls av värme och beundran, jag skulle vilja spara dem någonstans för att ta fram när man är trött och frusen.
Hur blev det sen då? Jo, i nyekiperingen är han inte så dum heller. Och kolla efterrätten han lägger upp! Det är så till och med katten baxnar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar