Magen i vädret på MVC

Barnen är trogna följeslagare när jag går till barnmorskan. Jag till och med försöker att lägga besöken på måndagar så att de kan följa med för att de tycker att det är roligt och spännande.

Där finns ju:

Vågen. På vågen blir man två tunga barn. Först mamma förstås, men sen.
Blodtrycksklockan. Den är så spännande att man knappt vågar andas när svarta knoppen pumpar.
Gelen, som stryks på bebismagen innan sensorn som läser av hjärtljuden ska på plats.
Knappen, som gör att sensorn sätts på och stängs av och hjärtljuden hörs.
Britsen, där man sitter på första parkett.
Blodet. Framför allt blodet. Det tas oftast som stick i fingret, men idag skulle det bli två rör från ett större kärl. Blodet är vansinnigt spännande. Blodet läggs på små plastbrickor i ett annat rum, dit man får följa med och kolla järn- och sockervärde i någon sorts analysmaskin. Barnmorskan behöver hjälp med det, speciellt av små nyfikna.

Sedan bär det av mot öppna förskolan. Ytterplaggen i väntrummet är en enkel match när man är så stor att man klarat MVC-undersökningen.