Vi vann över en timmes restid i morse när vi sent omsider kollade upp X2000-tågets uppehåll. Det visade sig att vi inte alls behövde ta oss in till Göteborg utan istället kunde gå på längs vägen. Hilda var dessvärre obeveklig. Hon skulle absolut lämnas extra tidigt på den morgonöppna avdelningen, som vi förberett barnen på under hela veckan. Detta tillfälle att vara först på dagis kunde hon inte gå miste om.
"Jag tror Einar vill det. Han sa det till mig igår" urskuldade hon sig. Sedan tillade hon:
"Mormor och morfar hämtar oss sen. Och ni MISSAR det!"
Fogarna må bära eller brista. Resan har börjat. I alla fall den till huvudstaden. Den första resan började för fem år sedan, en dag vi hoppats skulle se ut som denna när vi reser genom ett snötäckt Sverige - halvmeterhög snö, dimma, solsken och frostiga vinterträd. Vi hade duggregn den dagen och det blev den bästa ändå.
Nu firar vi de första lyckliga fem åren med en yoghurtshot. Förutom just på bröllopsdagarna har det varit en härlig resa. Inte alla bröllopsdagar har varit dåliga. Bara ungefär tre av fem eller möjligen mer.
Första årsdagen hade jag 39 graders feber och enorma munsår och Peter var utan röst efter toastmasteri dagen innan. Andra årsdagen var vi magsjuka, en seg variant som gick runt i familjen flera gånger. Ett av åren hade någon av oss influensa om jag inte missminner mig och förra året fick jag undsättning med bilen som la av.
Förutom nästäppa ska det väl bli en bra dag idag. I Hufvudstaden. Och ett bra år, ja ytterligare fem bra år. Eller femtio. Det är min förhoppning när det gäller den här resan. Skål!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar