mot nya mål: Det snöiga bordet

söndag 21 februari 2010

Det snöiga bordet

Javisst, det här bordet har blivit fotograferat överdrivet mycket på sistone. Idag ser det mer än någonsin ut som en marsmallow. Stolarna syns snart inte. Och i höstas såg det ut såhär.

2 kommentarer:

Sanna sa...: Jag är mest imponerad att inte snön blåst ned!!; 21 februari 2010 kl. 22:34
Marie sa...: Läsidan? Vi byggde ju stenuteplatsen för att ha ett ställe i lugn och ro i skuggan om sommaren, fast jag vet inte, det blåser snö vart man går tycker jag.; 22 februari 2010 kl. 13:39

Skicka en kommentar

Du och jag

Jag minns den där måndagskvällen efter pingst
på en innergård i Göteborg
en kväll i maj
när hjärtat slog ett extra slag och tiden stannade
jag tyckte nog att vi var överbemannade
helst ville jag att det bara varit vi två
och det var vi ju ändå
alla de andra runtomkring
var bara någonting
i periferin
aldrig har några ögon varit så blå
att titta på
som dina då

Det var när jag såg dig på ett nytt sätt
och alla bitarna som saknats föll rätt
att betrakta dig sådär bland de andra
men mitt framför mig
och jag ställde mig frågan:
Var detta kärlekslågan?
Var det dig
jag väntat på?
Var det nu vi skulle börja vandra
tillsammans
istället för var för sig?

Nu sitter vi här
flera år senare
i vårt hus
med våra vigselringar
och våra barn
och våra katter
Du läser mina ord
och tycker det är uppförstorat
för dig var det mer en snabb blick
den där kvällen
och inte en lång som jag tyckte
och allvaret började långt senare
men jag visste
att det var dig jag letat efter
ända sedan tidernas begynnelse
och att jag hittat dig nu
och för mig var blicken början