Man kan inte vinna jämt

Dagen var inne för en av mina födelsedagspresenter, konsert med Frida Hyvönen. Vi hade lämnat barnen i trygga händer och tagit bussen in till stan.

Lyckligt ovetande avnjöt vi trerätters söndagsmiddag på Hereford Beefstouw och började vandra mot Nefertiti över mörka gator. När vi egentligen började ana oråd vet jag inte. Det kändes inte som om vi hittade Nefertiti, låg det inte där det alltid legat längre? Hade lärarhögskolan tagit över lokalerna?

-Ring Tobbe, då, han är väl den som har mest koll på konserter?

Tobbe hade ingen aaaaning, men trodde väl att det låg kvar. Satte på datorn och småpratade med Peter om sommaren som varit. Glass i Hjo och tur till G-dansk, knappade på tangentbordet.

Så plötsligt hade han surfat in på sidan. Hjälpt oss komma till insikt. Inställt. INSTÄLLT!

-J-ligt surt, sa Peter.

Man kan inte vinna jämt. Vi hade en riktigt schysst middag. Det var bra att vi inte visste om det redan då. Jag har haft en riktigt schysst sovmorgon. Vi får pengarna tillbaka och kan göra något annat. Det kunde vara värre, väl?

Nu ska jag åka in till stan och köpa nya jeans.