Svärmland

När vi rullade in med bilen på den gräsbeklädda vägen var vi intet ont anande. När Peter kliver ut börjar han genast ropa:
-Herreguuuud, vad mygg!
Svärmor och svärfar kommer rusande.
-Akta er för myggen!
-Välkommen till myggrike!
Inne i stugan sitter resten av släkten och undrar varför vi inte skyndar oss in så att barnen inte ska bli så myggbitna.

Kanske borde vi redan då förstått att de eländiga flygfäna skulle prägla hela vistelsen. Kanske var vi bara glada att vara framme.

Senare på dagen gick vi ut för att plocka svamp. Vi klädde barnen och oss själva i regnställ, strök med Mygga och fäktade vilt omkring oss. När vi gått 10 minuter ropade jag till Peter:
-Vi måste vända! Det här går inte.

Vi vände hem med fyra barn och bara fyra kantareller i korgen. De andra lyckades få betydligt fullare korgar. Mygg och kantareller trivs tydligen alldeles utmärkt tillsammans.

Senare på dagen blev det betydligt trevligare, när vi sjöng glada toner med våra kräfthattar och de allra godaste kräftor man kan tänka sig. Fast det är en annan historia.