Tidigt om morgonen

Det är något särdeles speciellt om morgnarna när årstiden är någonstans mellan sommar och höst. För kallt för att vara en sommarmorgon, för grönt för att vara riktig höst. Ingenting är visset än, bara mörkare i klorofyllet, högre i luften, friskare, lättare att andas.

Det gör ingenting att katten väcker mig halvsex om morgonen, nu när barnen plötsligt sover så gott. Det gör ingenting när jag går ner för trappan och den här utsikten slår emot mig. Inte sommar, inte höst. Mittemellan. Tidigt, tidigt om morgonen.

Fast bara om det är en vardagmorgon, förstås. Idag var det mycket klarare och finare väder än när jag tog den där bilden, sa Peter. Katterna fick gå ut och jag fick ligga kvar. Fast han var inte uppe lika tidigt, det är jag säker på.