Sekvenser ur onsdagsverkligheten

En handfull personer eller mer. Små korta möten under en hemresa, som sekvenser i en film, som inte går under komedigenren.

Scen 1
Jag står i kapprummet på jobbet och upptäcker att min jacka är borta. En kollega har förmodligen tagit fel ytterplagg och jag drabbas av panik när jag inser att min bilnyckel kan ligga däri. Pratar irriterat med en annan arbetskompis som råkat ut för samma sak en annan dag och gräver samtidigt i väskan, hittar bilnyckeln och allt annat jag behöver. Drar en suck av lättnad, säger hejdå och huttrar, men tänker på att det här med bäddmadrassen jag har framför mig är värre, när jag går över torget mot parkeringen.

Scen 2
I återköpsdisken på IKEA får jag stå till svars för varför jag inte tittade på etiketten innan jag rev upp emballaget.
-Vi kan ju inte precis stoppa tillbaka den i lagret, förklarar den mörke mannen i kassan.
Jodå, jag vet. Borde fattat misstankar låååångt tidigare än uppe i sovrummet igår för mitt eget bästa. Tar inte ens åt mig av det han säger. Tar tacksamt emot mitt tillgodokvitto någon minut senare och vandrar inåt.

Scen 3
Personer jag passerar inne i varuhuset vill jag samla, stoppa in i en kommande roman.
Pappan och tonårsdottern som inte är överens angående om hon ska få ha tv på rummet eller inte. Han har tänkt sig en snygg list med tavlor på den där väggen. Hon har, som sagt, tänkt sig en tv. Argumenten haglar från dottern och till slut säger pappan uppgivet:
-Jaja, du får ta tv:n i mitt sovrum då.
Själv vandrar jag vidare i jakt på min bäddmadrass.

Scen 4
Killen framför mig i kassakön, med ursprung från något av arabländerna, klappar sig på jackan och byxorna men verkar inte hitta sin plånbok, varpå en äldre bror hoppar fram och drar sitt kort, varpå kassörskan ropar "banken är här" och jag kommer på mig själv med att småle. Samla till romanen.

Scen 5
Efter att ha avslutat affären hejdar jag vagnen för en liten kille som springer rakt mot barnhörnan i närheten av kassorna. Glädjen över att äntligen ha hittat något kul får stå tillbaka för mamman som snabbt lyfter bort honom och ropar "jag har precis tvättat dina händer, du tar inte i NÅGONTING" och det känns nästan som om svinis ligger i luften.

Scen 6
I kassan på ICA hemmavid, en bilresa senare, frågar en tant om hon kan få gå förbi mig, viftar med två saker hon ska handla och jag tittar trött på varorna jag lagt på bandet. En korg är allt jag har, två barn som väntar hemma och en ovanligt jobbig eftermiddag i ryggsäcken.
-Jag har faktiskt också bråttom, muttrar jag till tanten och känner mig inte ens elak, talar rakt ur hjärtat.

Scen 7
Einar står i dörren och ser mig köra in i garaget. Hela hans ansikte har spruckit upp i ett leende. Varm om hjärtat får jag en kram, en smäll och bär sedan in bäddmadrassen. Barnen kör favorit i repris, slänger sig i den precis som i gårdagens felaktiga.

Jag bläddrar i foldern. Kanske ska jag bli IKEA family-medlem ändå?