Nåt gick snett

någonstans bortåt 18:30 på IKEA.

Peter och jag står och skalar och skär äpple efter äpple efter äpple senare på kvällen. Det går nästan snabbare att skala när man är ilsken.
-Har inte du misslyckats idag då, fräser jag över äppelskal och kart. Har allt du gjort varit så himla lyckat?
-Ja, jag tycker faktiskt det. Peter är nöjd, både med sin dag och med sitt svar. Snart är han även färdig med sitt äppelmos.

Jag åkte till IKEA med ett antal tusen att spendera och en lista på vad jag skulle köpa. Allt flöt på i varuhuset, ja förutom dessertskålen på fot som gick sönder i min kasse. Bäddmadrassen slet och släpade jag in i bilen. När jag kom hem slet och släpade barnen den också och sen slängde de sig i den, säkert 100 gånger. Allt som stod på kvittot läste jag upp för Peter och förundrades över hur lite det kostade. Ungefär 400-500 mindre än vad jag räknat med. Oförklarligt, men bra.

När barnen somnat släpade jag upp den på övervåningen. Äntligen skulle vi slippa ligga i skarven, äntligen skulle vi ha en stoooor bäddmadrass. Jag plockade fram nya lakan och klippte upp förpackningen till madrassen. Med mycket möda placerade jag ut den. 20 cm saknades. H-vete.

Är det konstigt att jag är sur ikväll? Är det konstigt att jag är sur när vi försökt tejpa igen plasten men inte riktigt lyckades, försökte få in den i bagagen på bilen utan att få någon svart fläck på det fina fina vita som inte är vårt, är det konstigt att jag är sur när jag måste stå och förklara mig imorgon i reklamations- och återlämningsdisken och komma hem sent till barnen igen, slita, släpa, kanske upptäcka att alla i rätt storlek är slut?

Förmodligen får jag dålig nattsömn också, på de gamla madrasserna. Om jag inte är för trött för det av allt släpande.

Och i köket står sylt- och saftkillen och lyckas med sitt äppelmos.