I fredags började kollegorna glatt gratulera mig på födelsedagen, sådana som inte borde ha koll på när den infaller. Åh, det är väl facebook, tänkte jag och gick in på lektion.
Gratulationerna fortsatte och T vid skrivbordet bredvid frågade:
-Du har inte varit på personalummet eller?
Men herregud, vad är det som händer egentligen? Jag stegade iväg genom korridorerna och vet egentligen inte vad jag väntade mig. En hint på tavlan, målade blommor runt mitt namn...?
Nej, bättre upp. På skåpet hängde en ploppstege och hälsningar.
-Men hur kunde ni veta? Att jag gillar plopp?
-Jadu, svarade en av supportrarna (läs det finstilta), var det inte du som satt här hela vårterminen på onsdagseftermiddagarna?
Jo, så var det. Jag tröståt för att jag hade lektion till halvfem. Riktiga vänner glömmer visst inte sånt. Försiktigt knöt jag upp det nedersta bandet och förkunnade att jag tänkte ta en till kaffet, att jag inte tänkte vänta till födelsedagen. Behöver jag säga att den smälte i munnen? Klarar jag resten imorgon, tro? I så fall blir det mig ett sant nöje. Tusen tack!
2 kommentarer:
blev så sjukt ploppsugen, taskigt att lägga ut såna bilder tycker jag...
Ha! Gå och köp då! Eller finns det inte i de tusen sjöarnas land?
Skicka en kommentar