Dessvärre spelade det nya minneskortet till videokameran ut sin roll någonstans just där och då. Om man ska se det från den ljusa sidan var det ju bra att vi inte hunnit filma mer än knappt ett dygn. Men den mörka sidan är att vi inte kan återuppleva just det dygnet med alla tokigheter och roligheter som blev inspelade; oxfilén Robert grillade, barnen som lekte "Kalle gömma", Einar som skrålade olika sånger på väg ner till stranden, Sixten i sin cykelstol på väg ner till samma strand och ett par galningar som badade i de höga vågorna.
-Det händer nästan aldrig med ett minneskort, sa expediten på Onoff.
Ändå är det andra gången det händer oss, fast Peter får påminna mig för jag har glömt den första.
Snart är det här också glömt. Det är ju därför man videofilmar, för att hjälpa minnet. Och minneskort, det hörs väl på namnet vad det är till för. Eller?
Nu undrar jag, om man både har ett halvkasst minne och lite otur med minneskorten, vad ska man då göra? Och om ens man har samma dilemma?
-Då minns man ju inte ens vad man glömt, säger Peter sorgset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar