måndag 10 augusti 2009
When you call my name
it's like a little PRAYER
down on my knees
I wanna take U there
Det var den absoluta höjdpunkten igår. Att vara en del av en helhet, en hoppande och applåderande och vrålande människa högt uppe på läktaren bland 59 000 andra hoppande, applåderande och vrålande människor som fyllde Ullevi. Att vara så nära världsstjärnan, ha Göteborg och hela världen framför sina fötter, kunna sträcka ut handen och skära i tonerna och sommarluften... Aaaaaahhhh!!
Faktum är att jag trodde nästan inte att jag skulle tycka att kvällen var värd över 2000 spänn. Men det var den. För Like a prayer. Och för poliseskorten mellan Bryggeriet och Ullevi i ösregnet.
Tack alla inblandade. Madonna included.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tack själv!!!!!! Håller med, like a prayer var den absolut bästa låten och den var oxå anledningen till att jag var hes på hemvägen igår!!! KRAM
Haha, du vrålade säkert med i alla låtar;) med tanke på den whiskyrösten! Kram
Skicka en kommentar