Tänk dig en skön kväll i soffan. Teet är rykande varmt och rubrikerna på nyheterna rullar förbi. Kanske läser vi tidningen eller småpratar. Den lille katten ligger och spinner i knät och du känner dig så där rofylld i kroppen. Fötterna vilar på pallen, barnen sover och den varma drycken lagom smakrik, perfekt.
Det är då katten fiser. En smygare som inte hörs, inte märks på något annat sätt än att den sprider en sån otäck odör att alla bara måste bort från platsen, soffan, vardagsrummet.
Så har vi det.
När inte lille katten flyger runt som en svart vante i alla hörn av huset på en gång, som nu. Eller när han på rygg skjuter iväg, ligger under Sune och boxar på hans mage - kom an då, lek med mig då! I det ögonblicket tycker Sune att han är det tråkigaste som någonsin har hänt honom.
Idag gjorde barnen sin första hela dag på dagis. Och jag bloggar om kattliv. En epok är slut, barnen är tillräckligt stora, vi jobbar bägge två... nä jag kan nog inte ta in det. Kanske kan jag berätta i morgon? Fast då får jag bettskenan och det är väl också slutet på en epok och... i ögonvrån slår katten volter med en plastfisk.
Så har vi det.
Peter ringer sin bror och konstaterar att det är upptaget hela tiden. Tills han inser att det är vårt nummer han slår, med riktnummer. Katten brottas med bredbandsstickan.
Så har vi det.
3 kommentarer:
Jag tycker lille katten ska heta Bosse. Har S som kattnamn ska ha väl. Passar bra med Sune.
Säg inte till min kollega bara som döpte sin son till Bo.
Jag tycker det passar bättre som kattnamn.
Jag vill höra om dagiset!! Fast katten är bra söt också.
Han heter ju Morris men kanske kan få Bosse som andranamn... gillar det för det låter bossigt och det är han ju. Ja ja... jag ska blogga lite dagis.
Skicka en kommentar