Ett år, en betraktelse

Förra året när vi varit söderöver i Sverige stannade vi till i Varberg på vägen hem. Därför kändes det som lite av en tradition när vi gjorde samma sak igår. Ett år går så fort. Men ändå... det var där Einar började gå på riktigt, flera hundra meter som han aldrig gjort förut. Solljuset var gyllene mot de rödbruna klipporna och vi turades om att skydda pojkens liv mot farorna som tycktes framträda på ett nytt sätt.

I år var det gråare, men kanske ännu trevligare. Barnen samlade pinnar ena stunden och stenar eller blommor den andra. Obehindrade, redo att upptäcka ett nytt utflyktsmål som de glömt sedan sist.

Einar 20080731

Einar 20090801

Gungorna är desamma, ett halvt liv senare för den ene och en tredjedels liv senare för den andra.

Hilda 20080731

Hilda 20090801