En sista föreställning

Vi såg sommarens sista föreställning idag. Det är med ett sant vemod jag går in i den nya epoken "höstterminens start". Innerligt hoppas jag att det är den sista starten, kanske den sista terminen och att jag är på väg in i något nytt.

Ridån går upp.
-Hjärtligt välkomna, damer och herrar! är inledningsfrasen.
Sedan följer härliga minuter av dans, munspel och diverse konster. Vi applåderar friskt och när jag fotar istället för att applådera ser huvudrollsinnehavarna det direkt.
-Applådera mamma!
Jag slänger ner kameran i knät och höjer mina händer, klappar ihop dem och får stolta leenden till svar.

När ridån går ner ser jag mig själv i personalrummet, får en gigantisk blombukett och en present som hela personalen samlat ihop till, ger rektorn en sista kram och går ut med lätta steg. Jag vinkar ett glatt hejdå till eleverna och lämnar skolans värld innan det är för sent för alla och envar.

Sen går jag vidare till nästa scen, börjar repetera, regissera något nytt och större. Min dröm ser ut så denna sista kväll av ett evighetslångt sommarlov som nästan inte kunde ta slut.

I bakgrunden hörs ett munspel och rassel från cerist glitter i kombination med:
-Applådera mamma!

Ja jäklar vad jag ska applådera när jag tagit mitt beslut och entrar min nya scen. I min dröm.