Var finns haken?

I helgen befann jag mig i ett fantastiskt hus, som tycktes ha allt. Det är i sådana lägen man börjar fundera på var haken finns, ställa sig själv frågor, söka bisarra svar eller ännu värre leta fel. Var finns tiden? Var får de idéer ifrån? Vad har de fått försaka eller har de lyckats med det också; att inte behöva försaka något?

Huset låg på en halvö med utsikt mot sjön från vilket rum man än befann sig i. Det var finurligt inrett, och ända tills jag frågade trodde jag att det var arkitektritat. Närå, de hade ritat själva och var helnöjda, speciellt med att de använde precis alla delar av huset trots att det var så stort. Det var en sagolik blandning mellan gammalt och nytt och kreativiteten flödade.

Det känns inte riktigt som om jag kan släppa det där med hur en del lyckas, vare sig det är tack vare känsla, hårt arbete eller en schysst bakgrund. Fastän jag vet det där, och fastän det inte är så lätt som det ser ut för en del, så funderar jag över haken.

Många gånger sliter vi häcken av oss för att få färdigt ett projekt och då lyckas vi med det, men har hundra andra saker kvar. Många gånger fallerar alltihop i några månader och så tar vi nya tag. Visioner har vi så det räcker och blir över, men... Det är väl just det: men.

Man frågar sig igen: var finns tiden? Har vi några idéer? Var gör vi av alla gamla saker som vi förmodligen inte vill plocka fram någon mer gång? Vad gör vi egentligen med rummen vi inte riktigt använder? Och vad gör vi med vår trädgård?

Jag älskar vårt hus, även om det inte är originellt eller ligger på någon halvö, även om jag kommer hem med drömmar om nya funktioner för vardagsrummet efter helgvisiten. Jag älskar den delen av mitt liv som innebär samvaro eller kreativitet. Förverkliga idéer - smaka på det! Det låter som den ljuvaste av klyschor.

Bestämt är den något att leva efter. Inspiration, idé, iscensättande. Tre i att glädjas åt och sträva mot.

Så blev det ett sådär äckligt gott slut som jag gillar att formulera. Var är haken?