En skönhets första besök hos frissan

När Hilda fick syn på mig på dagis idag spred hon vida omkring sig att "nu ska jag till frissan". Hon sa det på ett så stolt och överlägset sätt att hon fick de andra barnen att gråta över att det inte var de som kunde skatta sig lika lyckliga. Sedan satt hon upp i sadeln bakom mig med hjälmen på ett högburet huvud och det bar av till salongen.

Hon var blyg men samtidigt så älskvärd - tala om att infria mammas förhoppningar! Hon satt stilla, böjde huvudet ner när hon skulle, såg sig i spegeln, sedan stolt på mig och var fascinerad över att för första gången kunna se sin egen nacke. "Och jag höll inte i spegeln" berättade hon för sin pappa efteråt.

Sedan snaskades det när det var min tur att klippas. Jag hörde hur det krasade karameller mot tänder men tittade stint in i spegeln. Mamma-avkoppling.