Jobbets omorganiseringar som för min del blir rimliga och okej sker på bekostnad av människor. Det sårar och gör några riktigt ledsna och besvikna och jag blir vemodig över sårbarheten, över kämparglädjen som tar slut.
Någon vi känner blir arbetslös och livet ställs inför en förändring, mot hans vilja, hans frus, hans barns. Kanske blir det så småningom en positiv händelse, kanske inte.
Vare sig det handlar om att gå vidare till en ny klass, till ett nytt jobb eller hemska tanke över till andra sidan är det mödosamma känslor vi tampas med. Låt oss välkomna en tid av positiva förändringar, bara positiva. Låt något gott komma för alla som våndas. Det börjar låta som en bön och det är det nog.
Skynda dig älskade, skynda att älska! Livet passerar minut för minut. Vi går vidare, skrattar så vi gråter åt barnen som dammsuger på hemmavideon och jag gläds åt mina nyinköpta skor för framtida förändringar, positiva om jag får be! Tårarna är av glädje och lättnad av ett vemod som sakta släpper.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar