Om någon saknat mina inlägg beror det på att hittills (eller ja, fram tills i lördags) trogna lilla blå har varit alldeles svart hela helgen, men nu är vi hemma igen och jag kan avlägga en rapport från den fasta datorn.
Det där med att sitta med en svart datorskärm och utan kartbok får Peter direkt att utbrista "man ska ALDRIG förlita sig på teknikaliteter". Jag för min del saknar också kartboken, men tar glatt till nästa tekniska pryl mobiltelefonen och till slut har vi hamnat där vi skulle, nämligen i Vimmerby.
Helgen på Astrid Lindgrens värld har varit en upplevelse, både för små och stora. Det måste ha varit första gången vi vigde en helg åt bara barnen och efteråt inser man att de kanske är lite för små för att uppskatta det så mycket - så det var tur att vi också var roade.
Pippi Långstrump var den stora attraktionen innan resan men när vi väl kom dit vågade Hilda bara titta på henne när hon vände ryggen mot Hilda. Med båda händerna för ögonen tillbringade blygheten själv således större delen av tiden så fort Pippi var i närheten. Emil, däremot, kunde hon väl tänkas skänka ett och annat ögonkast.
Däremellan blev det en hel del lek och bus! Stina från familjen af Must stod för de flesta idéer till alla glada upptåg och det togs tacksamt emot av våra små. Ibland stod faktiskt även mamma Must för en del aktiviteter hon med. När jag tråkigt ropade till Hilda att hon får åka rutschbana själv kastade nämligen sig mustmamman ut tillsammans med barnen. 
Och som sagt, vi var roade på Astrid Lindgrens värld, lite till mans. Väckte barnen inom oss, liksom. Ha... som om de inte skulle vaknat tidigare efter dessa småbarnsår? Nja, men ändå - på ett annat vis. Ett barnsligare, på ett distanserat sätt? Nä jag vet inte - klockan är för mycket och svadan tar över. Bom sicka bom sicka bom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar