Vem minns inte att man gjort samma sak? Obemärkt la man de hemstickade tröjorna åt sidan för att kasta sig över nästa paket. Om det också visade sig vara mjukt, la man det uppe på det förra och fortsatte sin jakt efter paketen med leksakerna, det man VERKLIGEN önskat sig.
För Edvins del hade paketen temat grävskopor, till hans stora förtjusning - förutom när de där mjuka sakerna kom, de som han ratade, de där han bara rev av en flik av pappret för att upptäcka det hemstickade eller det mönstrade och föste undan snett bakåt med armen.
En och annan besvikelse är väl inga problem när man badar i paket ett helt kalas? Och ens egna mjuka paket är sedan länge använda, utslitna och glömda. Frågan är om inte de hårda är det också.
Du har väl också någon sak som står dig extra varmt om hjärtat? Den där julen när man fick den där alldeles speciella sminkdockan? Eller fyraårsdagen när man hade rosa hängslebyxor och kände sig stor och mormor och morfar kom med en hel låda med bara hårda paket. Små händelser, men ändå stora, för små människor på väg mot något större.
Edvin kommer aldrig att glömma sina grävskopor. Han kommer att leka med dem varje dag, slita dem, glädjas åt dem. Gräva litet, gräva allt större. Vara liten, bli större. Förmodligen i en och annan hemstickad tröja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar