Idag besökte vi Teater Sesam och föreställningen Bokens hemlighet. Det var för barn mellan 2 och 5 men jag tror ändå att vi vuxna uppskattade storyn mest. Den handlade om Vigo och Vida som hittade en enorm bok på biblioteket och sögs in i sagans värld. Einar upprepade hela tiden "Var är Vida?" när hon försvann bakom bokpärmarna och draperiet, medan de äldre barnen tyckte att mörkret var otäckt och musiken alltför spännande ibland.
Efteråt fick vi en middag som inte gick av för hackor och härlig havspromenad vid hallandsgränsen. Efter två veckor på Teneriffa trodde vi att det var lugnt att vara vid havet med barnen, men Einar hade visst samlat mod. Lika ofta som han tidigare frågat var Vida var undrade han om han inte kunde få simma till bollarna (bojarna vid de ankrade båtarna). Han kände med foten på vattnet vid bryggan och gjorde allt för att komma i, som om kylan inte bekom honom alls.
Peter lutar huvudet mot min axel och läser utkastet till blogginlägget.
-Einar var ju aldrig rädd under föreställningen.
-Nä, jag vet.
Jag börjar fundera på om rubriken inte passar. Peter fortsätter:
-Han har väl för lite fantasi.
Jag fortsätter skriva och fundera. Han är så otroligt kaxig bara, den lille vännen. Ålder, fantasi - frågan är om det spelar någon roll. Det är nog mest personlighet. Herregud, vilken personlighet.
1 kommentar:
Vilka härliga bilder!
Skicka en kommentar