- jag våndas för hösten med yngre elever än jag någonsin haft, för alla konflikter, åtgärdsprogram och för att arbeta i ytterligare ett nytt nav
- det som jag förut tyckte om med att vara lärare har försvunnit under den jobbigaste av alla terminer hittills i yrket
- om jag säger upp mig, eftersom jag inte får tjänstledigt, låser jag dörren bakom mig mitt i anställningsstoppet och kan förmodligen aldrig komma tillbaka
Vad vill jag? Vad borde jag? Vad måste jag?
4 kommentarer:
Låter som du står inför ett svårt val. Hoppas du hittar rätt, det är svårt när hjärna och hjärta ska samsas......
Är ju fruktansvärt nyfiken på alternativet men jag får nog hålla mig tills beslutet är taget :-)
Vill ju gärna skapa lite spänning i bloggen, men visst jag kan väl avslöja att det har något med ett visst familjeföretag att göra...
Kan ni leva pâ Peters lön? Go!
Om inte: hav tâlamod!
Sex mânader är en kort tid för vad som helst, särskilt att komma in i jobbrytmen efter längre mamma-ledighet och med barn som man ständigt vill hem till.
What doesn't kill us makes us stronger...
Med de alternativ du har kanske du kan förhandla med dig själv, tex jag ger det sex mânader till och sen säger jag upp mig?
Nä, en lön kan vi definitivt inte leva på, hur glamoröst än livet kan verka...!? Det verkar bli tjänstledigt till våren istället så att jag kan sätta mig in i pappas affärer.
Skicka en kommentar