Små distinkta saker pekar på det. Likheter med den första graviditeten, olikheter med den andra. Grönsakssug istället för sötsug. Bättre blodsocker. Mer hormonsvängningar. Mycket lättare att somna om på natten. Eventuellt en något stillsammare bebis. Mer besvär att röra sig.
Men det skulle ju lika gärna kunna vara en pojk som är lik Hilda.
Vid besöket hos barnmorskan idag låg helt plötsligt den stora, stora magen under normalkurvan. Den gjorde aldrig det med Einar, men hela tiden med Hilda.
Precis som om könet har så stor betydelse. Ändå kan jag inte släppa det. Faktiskt är det nästan FÖR spännande att inte veta, om det är en son eller en dotter, en lillasyster eller en lillebror.
Vi är ganska rörande överens om att det vore läge för en tjej till i familjen, i denna mansdominans - katterna inräknat.
3 kommentarer:
Ja visst är det lustigt hur man INTE vill ta reda pà det men ändà tillbringar största delen av graviditeten med att klura pà vad det är :-)
Med Victor var jag dock bom-säker nàgonstans fràn mitten... fast sà länge man inte har sett sà vet man ju inte...
gah
så spännande
(överraskning är bäst!)
när är du beräknad till?
Sofia: var du säker på att det var en kille då? Varför?
Vi visste med Einar så jag kunde ju läsa tecknen väldigt tydligt, kanske lite därför man inte ville veta nu.
Amanda: jag är beräknad till 20 juni, Einars 3-årsdag. Måtte han få ha den i fred... Absolut är överraskning bäst, i alla fall om man inte blir besviken:-) och det blir man ju aldrig över en bebis.
Skicka en kommentar