Ankomster

Ikväll är en ankomsternas kväll. Barnen är tillbaka hemma efter tre dygn hos farmor och farfar. Hilda somnade omgående i bilen, men Einar höll sig vaken och dansade runt i huset i 45 minuter, även om han tidigare under dagen föreslagit att vi skulle flytta hem till farmor och farfar allihop.

På olika bussar från Norge sitter både Peter och mina föräldrar. Planerat och oplanerat. Mammas och pappas flyg blev inställt från Teneriffa och de blev tvungna att ta svängen via Oslo istället. Var och när de ska hämtas upp är ännu obekant.

Medan jag väntar på Peters hemkomst och på att ge mig ut i nattrafiken tänker jag på den ljuvlige ankomsten Alfred som jag fick gosa med igår. Det är inte utan att jag längtar efter egna bebisens ankomst.

Varför måste ankomst innebära att behöva vänta så?