Premiär för små skrinnare

Allmänhetens åkning i närmsta ishallen slutar på söndagar i mars. Vi såg det på hemsidan i morse och insåg att det fortfarande är februari.

Bäst att skynda sig, tyckte både Hilda och Einar. Beredda med hjälmar och skridskor, en bit upp på läktaren så att de kunde se de andra barnen som redan var ute på isen.

Sedan började en rad tappra försök. Uppriktiga och intensiva för Einar. Försiktiga för Hilda.

Men de intensiva försöken tog slut fort. Einar ville hellre bli körd på stödet efter en stund. Eller sitta bredvid, sparka lite på det med skenorna.

De försiktiga försöken blev allt ihärdigare. Trägen vinner.

Till slut släppte hon stödet och åkte själv, precis innan ismaskinen kom.

Men vi har nära till ishallen och kan åka igen snart. Fast inte på en söndag.

Varför sluta åka

skidor när det slaskar?

Eller pulka?

Det är visserligen lite svårare att hålla balansen och i nedförsbackarna glider det nästan inte alls om man inte är två förstås.

Och för mig som inte åker skidor mer den här säsongen var snön väääldigt djup. För barnen var den snarare mjuk och rolig att ramla i.

-Jag ramlade av! Och mössan mä!

En stackars törstig mus

-Titta här, Hilda, vad som hänt på mitt jobb!

Jag räcker över henne mobiltelefonen med det aningen suddiga fotot. Naturligtvis blir jag tvungen att berätta vad det föreställer.

-Det är en liten mus på botten av flaskan. Den kanske försökte dricka och sen kunde den inte komma upp.

Hilda tittar och tittar. Sedan tittar hon allvarligt på mig och säger:

-Man får aldrig göra så!!! Mammamusarna måste säga till barnen att de får aldrig göra så!

Dags för Vasaloppet

Hilda åkte Vasaloppet på dagis idag. Peter hade den stora förmånen att vara ledig just torsdagar så att han kunde följa förloppet. Fast när man har en förälder där släpper man loss känslorna så mycket mer och lättare. Som tur var bjöds det på blåbärssoppa när det var som mest kritiskt. Sedan räckte krafterna hur långt som helst, till och med ett extra varv.

Nog hade det varit många längtansfulla blickar mot de där skidorna. Nog kan man tycka att det är anmärkningsvärt när bara en handfull barn på fyra dagisavdelningar hade tillgång till skidor en vinter som denna. Hilda var väldigt glad att vara en av dem. I alla fall efter blåbärssoppan.

Gissa nyingarna

Får jag presentera mitt arbetsrum med blommiga fondtapeten?

Två saker är nya för veckan. Kan du gissa vilka?

Utmaning: hur ser din väg

till jobbet ut?

Vissa dagar är min väg väldigt lång, väldigt snöig, ganska tråkig, oerhört halkig men ändå alldeles...

alldeles...

underbar!

Hur är din?

Din bästa snöbild

Den ena bilden överträffar den andra i diverse olika medier när det gäller snöfallet, skottningen och kaoset det orsakar. Man vill inte vara sämre, i synnerhet inte när jag fick se bilden av min pappa som skottade snö på taket i helgen.

Så se, njut och förundras! Våren är inte i sikte än på länge.

Magen i vädret på MVC

Barnen är trogna följeslagare när jag går till barnmorskan. Jag till och med försöker att lägga besöken på måndagar så att de kan följa med för att de tycker att det är roligt och spännande.

Där finns ju:

Vågen. På vågen blir man två tunga barn. Först mamma förstås, men sen.
Blodtrycksklockan. Den är så spännande att man knappt vågar andas när svarta knoppen pumpar.
Gelen, som stryks på bebismagen innan sensorn som läser av hjärtljuden ska på plats.
Knappen, som gör att sensorn sätts på och stängs av och hjärtljuden hörs.
Britsen, där man sitter på första parkett.
Blodet. Framför allt blodet. Det tas oftast som stick i fingret, men idag skulle det bli två rör från ett större kärl. Blodet är vansinnigt spännande. Blodet läggs på små plastbrickor i ett annat rum, dit man får följa med och kolla järn- och sockervärde i någon sorts analysmaskin. Barnmorskan behöver hjälp med det, speciellt av små nyfikna.

Sedan bär det av mot öppna förskolan. Ytterplaggen i väntrummet är en enkel match när man är så stor att man klarat MVC-undersökningen.

Det snöiga bordet

Javisst, det här bordet har blivit fotograferat överdrivet mycket på sistone. Idag ser det mer än någonsin ut som en marsmallow. Stolarna syns snart inte. Och i höstas såg det ut såhär.

Brunchhippa

Äntligen fick vi bjuda ut Sara på något, sådär ett par år efter bröllopet. Det var en riktigt, riktigt god brunchbuffé, i trevligt sällskap och fin omgivning - även om magarna var på gränsen till pinsamt runda på tre av fyra vid vårt bord efter intaget.

Kan ni säga till oss

när ni är klara så vi kan gå ut och kissa?

Med vänliga hälsningar från två som vill ha uppskottade gångar att sätta tassarna på.

Snö som aldrig tar slut II

Det må vara tjatigt, det här med snön. Idag är det mest osannolikt, sjukt eller bara alldeles KOLOSSALT! Man öppnar dörren och bara ramlar ut!

Och när det är färdigskottat, färdigramlat och färdiggråtet, då går man in och äter plättar, tittar ut och ser hur det snöar ymnigt igen!

Se hit lässugna bloggare

Fick tips om en tävling där Sara Kadefors bok "Borta bäst" lottas ut. Länka du också, här!

Och du min lille

ostboll!

Jag vill krama dig, luta mig mot dig, ta hand om dig och bara känna din smak. Mmmm.

Ge mig labben, hörru. En high five, nej tass.

Dagens tips

Jag frågade spontant på facebook i morse om man verkligen skulle satsa på räkor som vanligt under fredagskvällen, magsjuka barn till trots, eller om man borde tänka sig för ifall man själv skulle behöva kräkas.

Tipsen nästan haglade och Peter fastnade direkt för tipset soppa och handlade hem till en härlig Bouillabaisse.

Men eftersom han alltid undrar över tidigare nämnda piggvar och mina tendenser att köpa hem alldeles för mycket, kan man verkligen fråga sig hur hans egna tankegångar går vid fiskbilen.

2 kg fisk och 1/2 kg räkor till bara oss två (barnen åt bra med spad, men inga hela fiskbitar). Var inte DET det konstigaste?

När dagen börjar med en spya

i hela sängen från ett av lilltrollen, och när det andra trollet är dålig i magen i andra änden, kan det nästan inte utvecklas till något annat än det här:

eller det här:

När man tycker sig ha bloggat om allt

snöfallet
barnen
OS
semlor
vänner
hemmets sysslor
läsning
magen
katterna
utflykter
sömn

...

och tycker sig ha bloggtorka,
inte ha en aning om vad man ska skriva den här snöiga os-kvällen,
har ögonlock som faller ihop
är precis på väg att strunta i det

Det är just då Sune börjar äta ostbollar. Kanske gillar han att de har samma färg som hans päls. Kanske tycker han att det känns härligt när de knastrar mot tänderna. Kanske tycker han att de matchar Anjas fina bronsmedalj. Kanske minns han den gamla goda tiden innan Morris kom, innan matsanktioneringarna började.

Eller så är det bara meningen att jag ska få något småroligt att skriva ett inlägg om och visa på bild.

Läslusta-lista

Kan som vanligt inte låta bli Amandas listor. Här är en så här i bokrea-uppladdningstider.

Som läsare är jag: Varierande. Lyssnar på ljudböcker i bilen och läser pocket under semestrar eller om jag kommer över någon riktig goding.

Som bloggare är jag: En som får utlopp för sin skrivar- och skaparlust samtidigt som jag får möjlighet att bli läst.

Senast lästa bok: Lyssnar på "Hypnotisören" av pseudonymen Hans Kepler. Läser sporadiskt "Skumtimmen" av Johan Theorin.

Senast köpta bok/böcker: Fyra pocket för 100 kr på ICA. Tror att alla syns på bilden.

Favoritdeckarförfattare: Med risk att låta allt annat än originell (men varför sträva efter det?): Stieg Larsson.

Jag läser allt av: Liza Marklund. Folk må säga vad de vill, men jag gillar henne och hennes böcker.

Jag läser helst inte (genre/författare): Sci-fi, Jan Guillous Coq Rouge-böcker (vad är det han heter nu, huvudpersonen?), Camilla Läckberg.

Vid hyllan för fackböcker letar jag: Trädgårdsplanering, böcker om skrivande, textning, fotografering.

Förutom svenska läser jag gärna: Nä. Inte gärna.

Högst upp i min att-läsa-hög just nu ligger: Är nyfiken på serien om Twilight så man får se vad det är alla ungdomar tycker är så fantastiskt bra.

Högst upp på min bok-önskelista just nu står: Tja, vad skulle det vara? Grannen förser mig med avlagda ljudböcker och traven med olästa pocket är hög. Kanske fortsättningen på Snabba Cash, som jag visserligen bara sett på bio, men måste ha en förklaring på.

När jag går på antikvariat letar jag alltid: Går sällan på antikvariat, men händer att jag tittar efter någon Selma Lagerlöf.

Tack Björn!

Inte trodde jag att man skulle få sin röst hörd SÅ snart.

På självaste Fettisdagen, nej förlåt, Ferrysdagen.

-Sådär länge har Björn Ferry aldrig varit tyst, säger kommentatorerna när filmteamet följer honom genom kontrollerna efteråt.

Och det ska komma från rätt personer.

Om jag skulle få önska

-Jag önskar att nationalsången hade spelats längre och saktare, säger Charlotte Kalla i intervjun i vinterstudion i Vancouver.
-Du får ställa dig högst upp på pallen fler gånger då, säger reportern.
-Det hade vart nåt det, ler hon.

Bara det inte sammanfaller med min gravidvattengympa, så skulle jag vara tacksam.

Vänligen,
fettot som håller os-tummarna. Även i vattnet.

Semlebloggen

är på topp så här på Fettisdagen. Genomsnittet åtta stycken per person och år har jag överträffat för flera dagar sen. Kanske har det inte undgått någon? Semlemagen är svullen och säsongen är långt ifrån slut...

De här glada flickorna åt varsitt lock dagen till ära. Sedan hade de bättre saker för sig.

Sportlovsträff

I Boråstrakterna gick snön ända upp till fönstren idag. Om barnen satte ner foten för långt utanför gångarna var det svårt att dra upp den igen. Undersidan av gungorna skrapade i snön och rutschbanan fick en fantastisk fart med förlängd snöbana.

Det fick bli mest av innelek, mys i soffan, lunch och fika och prat mammor emellan, som i tider innan barnen kom.

Ingenting går upp mot en gammal vän!

Kan någon förklara för mig

varför katterna sätter sig och glor in genom fönstret så fort vi har släppt ut dem?
Peter svar är att "de vet väl inte att det är så kallt". Fast jag undrar det. Kylan är väl ingen nyhet? Om jag inte är helt ute och cyklar tror jag att den har varit ganska stadig på mellan -5 och -15 i ungefär två månader. Fast katter har ju ganska liten hjärna och kanske inte så långt minne.

Eller så är de smartare än så. Det kanske finns någon anledning som vi inte räknat ut.

Roligt värre

Så här rolig tyckte vår familj att melodifestivalen var...
Sömn och garderobsletning fick ta över.

En sur lördag

Peter i skidspåret, Emil i Lönneberga-film på TV, godis i soffan, katterna på vift, magen i vädret och laptopen uppe.

Surt är vad det är.

Not. Bara på ett sätt.

Fredagsmyyys

Einar är en fena på att byta ut ord, rimma och variera diverse sånger. Att det är en 2,5-åring man har att göra med är svårt att tro många gånger, ja när det gäller språket alltså.

Han började ladda inför fredagen redan igår kväll, när han klämde i vid middagsbordet (nappen låg inom räckhåll för slutfrasen):
-Nu är det slut på veckan, nu är det dags för NAPPISMYS!
En dag senare får man ge pojken rätt, sånär som på nappen. Vi har alla sorters fredagsmys. Smaskigheter anpassade för oss vuxna, och ett fat till katterna som skymtar lite högst upp till höger i bilden.

Och smaskigheter efter hamburgarna anpassat efter varje barns tycke och smak.

Nu är det slut på veckan!

-Är det säkert att du orkar

semlan INNAN vattengympan?

Peter ställer frågan när jag just ätit två portioner kreolsk fläskfilégryta som han verkligen fått till god smak på. En nybakt semla efteråt kan väl aldrig sitta fel?
-Jadå! Det blir värre om två månader, då ska jag nog inte äta precis innan vattengympan. Då ligger väl halsbrännan där konstant om jag inte missminner mig.

Bara att gå ner i det 34-gradiga vattnet får magen att åka upp en smula efter semlan. Känslan av att vara lite för mätt är påtaglig, men uppvärmningen går bra. En av de första övningarna går ut på att först ligga på mage i vattnet med armarna utsträckta, sedan dra upp knäna och på det viset vända sig över till rygg med armarna utsträckta. Torktumlarövning ungefär. Det är helt kört. Jag är för mätt. Hela passet fortsätter i samma stil. Lite för mätt. Magen lite för högt upp. Lite kräkkänsla. Fast skönt för kroppen om det inte hade varit för trycket uppåt.

Det var min nionde semla för säsongen. Den absolut sista innan ett vattengympapass. Fast fortfarande slukad innan fettisdagen. Är det så att fastan egentligen varar fram till den dagen? Någon som vet? I så fall har vi verkligen brutit mot traditionerna i år.